På måndag har det gått tre veckor sedan jag opererade mitt knä, oj tänker ni så fort de har gått…. fort? för en människa som jag så går dagarna långsammare än när tanterna ska betala i matkassan på bästa mat handlar tiden, och dessutom betala i mynt som de ska pötta ner i penga boxen, ja så slow går mina dagar, och så slow känns de som min rehab går med, frustrerande att de inte händer något tycker jag medan min sjukgymnast Karin säger att de ser bra ut och allt går enligt planen, din plan ja tänker ja mumlande, surt och otåligt! Hon har givetvis rätt, allt handlar om skynda lååååångsamt, stod på crosstrainern idag för första gången, ja den där som förlåt mig alla 40+ brudar med fejk bröst står och trampar i, ne skämt och sido jag gillar inte den annars, men nu måste jag gilla den, för jag får inte springa så allt utom böj, sträck och spänn övningarna är ju rena tivolit för mig..


Har väntat på att få ta bort stygnen med, så ja kan plaska runt och köra intervaller i våt väst, och förbränna lite för ja har alldeles för stora bröst nu( ja alltså för att vara under min aktiva karriär) såja sväva inte iväg nu… men i alla fall jag bestämde mig för att be krisse ( vår målvakt ) att ta bort dom, ja ni förstår jag känner inte att mitt liv är värt något därför ber jag bara vem som helst att rycka dom, haha ne krisse är utbildad nurse så ja bestämde tid med henne, satte mig och tog bort plåstret, borta!!!!! what the fuck? vem har pillat upp dom när jag sovit? eller vadå? hoho vart är ni? nä då har de tydligen löst upp sig självt i knät, creepy, skit besviken blev jag hahaa…


Men om jag ska ta fram något positivt, så går inga oldies längre förbi mig, beach överkroppen ligger i hårdtrim och ja känner dagligen att jag har underbara vänner, tack livet!


 

Ja de är dom två små strecken där som är sen den senaste operationen, de andra långa sträcket är mitt korsband ärr från 2001, och de där lilla vita pricken de är sen operationen 2006, de är sjukt hur dom kan renovera knän genom att bara gå in genom de  där lilla, fantastiskt! läkare är vardagshjältar helt klart!

Kärlek/ Johanna