sagan om johanna fotbollsspelaren är nu slut.
Ett brev till alla er som följt min resa genom åren….
När jag satt inne hos Leif Swärd sista gången då han tittade på bilderna från röntgen sen tittade han på mig med ledsna ögon och frågade mig – va vill du göra efter fotbollen? Då förstod jag! men jag fortsatta kämpa lite till,vägrade inse, men nu klarar jag inte längre. Så för en vecka sedan tog jag det definitiva beslutet efter att knät låst sig ännu en gång.
6 knäoperationer 5 comebacker, beslutet är nu taget att den 6e comebacken inte blir av, jag tittar mig i spegeln när jag säger det för att se om det verkligen är jag som säger det, kommer det verkligen från min mun? Ja det gör tyvärr det, för första gången övertygar hjärnan hjärtat att det är det rätta beslutet att fatta. Många tårar har rullat nerför kinden, sömlösa nätter. Oron om det är rätt eller fel. Kunde jag gjort mer? I ett år och fem månader har jag släpat mig själv till rehaben, i stort samma sak varje dag, ibland stegra i programmet men nu de sista är det bara en massa steg bakåt, mentalt så klarar jag det inte längre, dagarna har sett samma ut jag har jobbat på morgonen, direkt efter har jag åkt till rehaben hem i mellan och sen ett pass överkropp senare på dagen. Jag orkar verkligen inte plocka upp mig från golvet mer, huvudet har precis vart över vattenytan.
Under hela den här långa skadeperioden har jag glömt och leva , jag har levt för en comeback, men jag har missat så mycket under tiden, jag är trött på att jaga det omöjliga.
Livet har pekat finger åt mig allt för många gånger, och jag har pekat tillbaka, jag har suttit och kollat på våra matcher och önskat från djupet av mitt hjärta att jag också fått dra på mig tröjan och knyta på mig dubbarna, istället så kommer jag aldrig få chansen att spela min bästa match, för jag vet att jag inte gjort det, känslan av att tvingas lägga av och känna att jag har så mycket mer att ge fotbollen är som att köra in en kniv i hjärtat och vrida om. Alla elitidrottare vill välja sitt slut, inte jag utan ett knä sätter stopp för att fortsätta mitt förhållande till min stora kärlek. När pappa rycktes ur min famn den där tidiga morgonen blev fotbollen min oas, jag hängde orättvisan och sorgen på kroken i omklädningsrummet och gick ut för att träna, min oas där verkligen inget kom åt mig, jag var fri, glad, för att sen gå in och ta på mig allt igen. Jag har fått så mycket från fotbollen, men jag orkar inte vara den där ofrivilligt individuella idrottaren längre, man är med i gänget men ändå inte, jag valde lagidrott för att jag vill ha mitt wolfpack omkring mig. De har vart så tungt sista tiden att jag knappt orkat vara på träningen, jag har inte kunnat ge energi, och jag har inte fått någon heller, har lämnat med tårar varje gång.
Räddningen och mitt andrum blev att träna vårt F19 och Häckens U19 då har jag känt att jag fyllt en funktion, att jag kunnat ge något. Jag har kunnat visa ett leende igen. Även mina små tjejer som skickar meddelande på FB, alla söta snapshots med bilder och texter, instagrambilder på mig, där de pushar mig till comeback, ni ska veta att ni fått mig att kriga lite till när jag egentligen inte haft någon kraft, att få vart förebild till er har gjort mig varm i hjärtat, och ni har betytt mer än va ni tror! Så tack till er, kommer sakna er!
Ni som känner mig vet hur mycket fotbollen betyder, betytt för mig, jag andas fotboll, jag har aldrig tröttnat, nu när det är över för mig är det en stor sorg för mig, jag har alltid blivit bekräftad som ”fotbollsjohanna” sällan bara Johanna, och jag vet att det blir så, hade bara önskat att mer än någon gång ibland bara blivit sedd som Johanna, för jag har vart oerhört vilsen nu, en liten identitetskris men samtidigt vet jag att jag kommer alltid klara mig och går alltid hel ur saker.
När allt lagt sig lite, kommer jag blicka framåt mot mitt nya liv, men just nu är allt så ljummet, orden ligger fortfarande och svider på mina läppar –jag lägger av
Jag vill bli fotbollstränare på heltid det är mitt mål, men kanske en lång väg att vandra, men jag har mycket i ryggsäcken redan nu men jag vill packa den full, jag vill inte kasta bort alla dessa år av erfarenhet, många blir mätta när de lägger av, inte jag, omedvetet har jag tagit på mig tränarbrillorna när jag kollat på fotboll sista tiden, att se helhet, vet att jag kommer få många roliga utmaningar som tränare, och där kan inget rötet knä hindra mig. Vem vet en dag kanske jag står som huvudtränare i Kopparberg Göteborg FC det vore häftigt!
Till sist vill jag skriva en massa tack, så här kommer det,Tack till dig Peter Bronsman att du trott på mig genom dessa åren, minns det som igår när du och Bosse åkte hem till mig och mamma för att värva mig, ni vägrade lämna soffan förrän signaturen var på pappret, de är inte för intet jag stannat så länge, de är och förblir klubben i mitt hjärta. Tack till alla sköna lirare jag spelat med under alla år, ni alla har speciella platser i mitt fotbollshjärta på ett eller annat sätt, ni har utvecklat och utmanat mig under alla år till att bli bättre, då ni vart bra medspelare och hållit en riktigt bra nivå, Tack till alla sjukgymnaster som fått stå ut med mina humörsvängningar under alla år, tack för allt stöd och pushning, ,men ni kommer ju ändå få dras med mig år framåt=)
Tack till alla tränare som utvecklat mig både som människa och spelare, framförallt Torbjörn. Tack till dig världens bästa Leif swärd, Tack till hela föreningen har haft tio helt underbara år med alla er, ni har stått bakom mig under mina skadedrabbade år, det har vart en enorm trygghet i varje kamp som jag vart tvungen att ta, ni har fått mig att känna som en riktig familjemedlem, anledningen att jag stannat så länge är för att de har vart en fin miljö att växa i, många utmaningar och det är i den här föreningen som jag fått uppleva saker jag för alltid kommer bära med mig, framförallt Champions League , föreningen har alltid trott på mig och det är jag evigt tacksam för.
Det största tacket vill jag rikta till min familj och vänner som alltid stått vid min sida, och när de blåst som alla mest har ni visat kärlek och stöttning.
Jag har så mycket mer att skriva, så mycket känslor om detta jävla pissbeslutet , men just nu orkar jag inte skriva mer.... allt är så tungt, jävligt tungt
Minns mig så här!!
Älskar er alla// johanna almgren #10
24 kommentarer | Skriv en kommentar
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: Glutenfria American Pancakes
Tack för allt Johanna, tack för allt som du har gjort både på och utanför planen, för att du har sagt hej till mig på matcher, det betyder jätte mycket och jag blir alltid lika glad, tack för att du fått mig att kämpa ännu mer än vad jag redan gör för att nå upp till mina drömmar. Du kommer alltid att vara min förebild oavsett vad som händer. Hoppas att vi ses snart igen.
Kram ❤️
Du är en fin förebild för så många med vad du gjort både på planen och ditt engagemang för cancerhjälpen. Lycka till med vad du än kommer att göra i framtiden!
Jag har följtdin resa ett bra tag nu. Från början mestadels för att du är så sjukt vacker! Men jag började följa din resa och förstod ganska snabbt att du är en stark, ödmjuk och en underbar människa! Hoppas saknaden av fotbollen lägger sig så du lättare kan gå vidare och att du hittar något annat ditt hjärta kan följa.
Jag önskar dig all lycka i livet och mig har du inspirerat många gånger!
Hej!
Tack för dina rader, tack för komplimangen, de värmer i hjärtat, och det är kul att läsa att du följt min resa tack för de, önskar dig välmående å kärlek
Mvh Johanna
Tack Johanna för alla dina insatser på fotbollsplanen o de bredvid som du kämpat med för att kunna spela. D som ja minns extra e dina mål mot LdB då du lyckades vända matchen på bortaplan, så grymt bra gjort! Du har varit och är fortfarande en stor förebild för mej :) o har hjälpt mej att kämpa vidare. Har osså knä- o sömnproblem, samt förlorat min älskade pappa <3 Känner med dej å önskar dej all lycka o framgång i livet å som fotbollstränare!!! KRAM
Hej! Tack för dina vänliga ord, att nu få veta att jag kunnat hjälpa dig lite genom att bara vara gör mig glad, Malmö matcherna är sådana matcher man alltid kommer bära med sig:) jag hoppas jag kan fortsätta vara en förebild för dig! Tack för att du tog dig tid att skriva,
Och jag är ledsen för att du oxå förlorat din pappa, men vet du livet testar dom allra starkaste du å ja:)
Många kramar och lycka till
Kram å kärlek/ johanna
Men varför bara nöja dig som tränare för Kopparberg/Göteborg? Varför inte blicka större än så - första kvinna som tränar ett lag i herrallsvenskan till att börja med :-)
Hej Hampus , tack för skön kommentar!
Jag kommer alltid att försöka att inte begränsa mig, nu kommer de ligga hårt hungrig arbete framför mig för att utvecklas som tränare hela tiden, jag är hungrig på lärande, vi får se hur långt det bär, tack för att ditt pepp å tron på mig!
Kärlek / Johanna
Jag vill önska dig lycka till i resten av livet som människa och tränare! Tack för den glädje och uppmuntran och omtanke och generositet som du gett min dotter Erina genom åren. Hoppas kontakten fortsätter.
Hej Nicklas
Tack själv, jag har gjort så mycket ja kunnat, å önskar ändå ja gjort mer !
Krama om henne å hälsa att ja tror på henne att hon ska våga drömma
Kram johanna
Hej!!
Lycka till med tränarjobbet o allt annat. Spelar på amatörnivå men gjort lika många operationer men ännu inte tagit det kloka klivet att stiga av vilket man förmodligen borde göra. Tränarjobbet är det närmaste man kan komma att spela själv så det skall vara ett självklart val för dig! Känner samma tankar som dig att man ännu inte gjort sin bästa match och förstår det då är svårt att sluta. Trist när kroppen skall säga nej när hjärnan vill fortsätta men ibland finns det saker man inte rår över :/
Som sagt, lycka till! :)
Hej! Tack för att du tog dig tid att skriva
Alltid skönt med människor som förstår ens känsla, trist å höra om dina operationer nivån på de man lirar har ingen betydelse de är fortfarande en passion no matter what!
Jag söker kickar så ja hoppas ja får dom som tränare kommer aldrig va den samma! Jag vill åtminstone ge de en chans !
Man vill alltid välja sitt slut!
Tyvärr så är det så att vi enbart vet att vi föds å att en dag ska vi dö där i mellan har vi ingen aning
Så ja kommer leva för varje dag
Må väl kram/ Johanna
lycka till framöver vad du nu än gör och förbanna dess jäkla knäskador.
En fantastisk fotbollsspelare slutar, men människan Johanna kör vidare och människan Johanna är en grymt varm och duktig person, nya mål och nya utmaningar - en ny resa börjar nu, en resa mot toppen som tränare! Jag vet att du fixar detta och jag tror stenhårt på dig!
Hej Johanna! Jag har följt din karriär under många år nu.
Jag hade ju äran att få coacha dig i landskapslaget Västergötland.
Jag lider med dig...så tråkigt! Men...jag förstår dig till 100 %. Du kommer att bli en jättebra tränare :-) Hoppas vi ses någon gång! Kram från Anna Levin
Lycka till i fortsättningen.
Massor med kramar.
Fan vad tungt, lider med dig... Hoppas verkligen du får uppnå din dröm om att bli tränare på heltid! Kämpa på, passa på att rehaba bra så du håller den dagen du får egna småttingar att lira med/träna. <3
Massa styrkekramar
Johanna.
Som "bara" 8-19års-ledare och inte med elitspelarbakgrund kan jag nog inte veta, men, jag kan väldigt väl gissa, tror jag. Må Du finna Dig själv och kanalisera allt Ditt kunnande och all Din inställning till de andra, oavsett träning, match eller vardag. Det är alltid tragiskt när karriärer avslutas av något annat än en själv.
Kör hårt & Lycka till.
/@Larsson66
När jag läser vad du skrivit och att du måste lägga av så blir mina ögon fuktiga. Jag vet vad fotbollen betyder för dig. Men det var nog ett bra beslut. Du har ett långt liv framför dig och dina knän behöver du. Många kramar
Vi ses på matcherna hoppas jag
Stort av dig att välja bort något som är SÅ viktigt för dig, men det finns så mycket annat i livet som väntar på dig! Ta hand om dig, ta vara på dina kunskaper, och fortsätt vara du. Det kommer du långt på! Kramar i massor!!
Så fint skrivet! Kan verkligen relatera till identitetskrisen och att verkligen själv vilja bestämma när det är dags att lägga skorna på hyllan. Lider enormt med dig, men jag vet att med din målmedvetenhet och ditt jävlaranamma kommer du att bli en grym tränare! Önskar dig all lycka till!!
Så mycket talang - så mycket oflyt! Som passionerad elitidrottare själv med skadeproblem förstår jag o lider med dig men hoppas du så småningom hittar andra kickar. Elitträning är ett beroende o glöm inte att du inte är ensam i detta. Alldeles för få får hjälp efter karriär- kan va den största utmaningen att sluta. KRAM o lycka till
Tack för allt du gett oss Johanna. Ta nu över världen som tränare också. Du kommer att bli/är en kanon tränare.
Jag tror du gör helt rätt även om du kommer att saknas, ta hand om dig själv i första hand