…..Varje sår lämnar ett ärr, varje ärr bär på en historia, en
historia som säger
JAG ÖVERLEVDE…….
Vad är smärta? Det
finns de som går igenom smärta varje dag, de finns de som har temporär smärta, fysisk smärta, psykisk
smärta
Ingen kan säga att just en själv har värre smärta och sorg
än någon annan, men vi rår inte för att just då och där känner vi så, just den
där orättvisa känslan, det är jobbigt
när den där känslan smyger på, den smyger på och ger en rysning genom hela
kroppen, då och där känner jag mig som den mest ensamma människan, men vem
skapar den känslan? Jo det är bara jag, som styr känslan dit, jag är inte ensam
såvida inte jag väljer att känna så, men de är absolut inte fel att känna så
man måste få lov till det, jag försöker tänka att de finns de som går igenom värre saker än vad jag gör, när jag är i den känslan så är det svårt att känna så, men jag gör alltid ett försök, ibland funkar det och ibland kan jag inte ens lura mig själv och min sorg, Fan!
Runt omkring har jag smärta, de är som det är ett mörkt moln som
följer efter mig många gånger, då ja tänker va fan visar livet finger åt mig?
Men livet ter sig så, livet testar dig fler gånger än du reflekterar över! Men de är
bara de allra starkaste som borrar igenom, som knivas som någon vrir om, vem vill skada mig? Varför vill livet
skada mig, Men testa mig då för
faaaaaaaaan! Min familj blöder, men vi blir starkare och starkare
tillsammans Värst är inte de sår som blöder…
Jag tror att ensam är jävligt stark, men jag vill göra det
tillsammans med min familj, jag hatar att se min familj blöda, de människorna som jag älskar
mest! Jag hatade att se pappa kämpa i sjuksängen, pappa mitt starka lejon! Om
inte världens starkast människa klarade livet när den vände ryggen åt , hur
fan ska jag klara mig då , den frågan ställer jag mig så ofta.. Jag hatar att
se min familj så ärrad av livet, Syrran made of scar… Det är svårt att riktigt förstå fysisk och
psykisk smärta om man själv inte vart
med om just de sakerna, men med kärlek till de människorna känner de ändå att
man gör sitt bästa, det är vad jag hoppas i alla fall.
När min sorg och smärta slår till vill jag just då bara be
människor sluta le, fattar ni inte vad jag går igenom förstår ni inte att jag
sörjer, för att i samma stund älska att se andra le för det är de som hjälper
mig igenom detta, att hela tiden någonstans jobba med att uppskatta livet för
att i nästa stund igen hata de som stal pappa ifrån mig, livet som gör att syrran ständigt har ont,att inte kunna göra de hon egentligen vill, att
veta att brorsan vaknar varje morgon och inte vet hur han ska må idag, psykisk smärta som sätter gränser över ett välbefinnande som han förtjänar, de här att inte kunna göra mer än att bara finnas gör mig förbannad, känsla av maktlöshet, jag vill kunna klä på mig deras liv så de kan få de livet de förtjänar, de livet jag lever som jag så pinsamt klagar över ofta, ett liv där inget i stort sett begränsar mig, FAN! sorgen är som en jävla berg och dalbana jag
älskade berg och dalbanor de oförutsägbara nu hatar jag skiten! Men jag vill
inte stänga dörren till att en dag börja älska den igen. Jag är berikad att ha
en fin familj som lär mig om livet även fast de egentligen inte vet om det, man
väljer sina vänner och det gör jag med omsorg, bara vänner som ger mig energi
som gör mig glad som är äkta som vill mig väl, energi vampyrer och människor
som är proffstrevliga som i nästa hand pratar bakom din rygg av avundsjuka kan
få vara bra långt bort från mig… Mina guldkorn behåller jag och värnar om… ni
ger mig styrka mod och kärlek, många i mitt lag har jag hittat många fina
vänner i… med åldern upptäcker du att du har två händer, en för att hjälpa dig
själv och en för att hjälpa andra
Det är svårt att känna andra, men de vi kan vara överens om
är att vi kan bli bättre, förstående och finnas till, det är alltid svårt då
alla har sina egna liv, sina egna problem, men att ge av sin gen tid är det
finaste man kan göra i mina ögon, pappa gjorde de, ALLTID! Istället för att gå
förbi någon som man vet har de jobbigt, s stanna till, man är rädd för att man
ska göra bort sig, säga fel saker, NEJ, det värsta har redan hänt
förmodligen, jag talar av egen erfarenhet, jag var precis likadan, men inte
längre,
Till er som fortfarande är berikade att ha era föräldrar
kvar i livet, värna om dom, visa er
kärlek så ofta ni kan, Jag har
egentligen ingen rätt att säga till er att ni inte kommer få känna riktig
smärta förrän ni själva hamnar där, för de enda vi egentligen vet garanterat är
att vi föds och vi dör, resten är oförutsägbart
De finns de som förlorar sina barn, jag mår illa av bara
tanken, och de måste vara ett av de
värre sakerna man kan göra, att begrava sitt barn, jag har männsikor runt mig
som gjort detta, för att kunna gå vidare från de så måste man älska livet, man
måste vara så starkt, en inre styrkaa som plockas fram i den enorma smärta, jag
beundrar er
Min relation med pappa gör min smärta outhärdlig så ofta, samtidigt när jag befinner mig i min
inre styrka och värderar de vackra vi
hade genom att leva vidare, det vackra kommer alltid vara inlindat i mitt
hjärta så länge jag lever, men jag vet att jag kommer behöva att byggas upp,
det vi hade gör att jag ser ljust på
framtiden , jag hade en närvarande pappa och vacker relation och skulle inte
vilja byta ut dessa 27 år vi fick, men jag kommer aldrig förlåta livet att det
inte blev så många år som vi ville ha tillsammans.
Älskar du inte från hjärtat, har du aldrig riktigt älskat…
Kärlek//johanna
Jag vet att det är väldigt länge sedan du skrev detta inlägg, men om jag ska kunna somna utan att ångra att jag inte skrev till dig, så måste jag bara kommentera: helt sjukt vilken fin människa du verkar vara! Och stark också. Kör hårt! Kram :)
Fanny, tack, de gör väl inget att de är gammalt, jag blir glad att du läste de och tog dig tid att skriva några rader
Stor kram till dig
Läste nyss en artikel på Aftonbladet och blev så ledsen över dina skadeproblem. Såg en intervju med dig där du öppenhjärtligt pratade om din förlust av din pappa på tv en gång. Blev tagen av att du verkar vara så transparent, rak i din kommunikation och förlösande ärlig. Blev djupt imponerad, och kollade lite klipp på dig på Youtube i olika intervjusammanhang. Anledningen till att jag skriver detta är att jag vill berätta för dig vilken förebild du är, för mig, för min guddotter, alla fotbollsspelare ute i Sverige! Håll huvudet högt och ladda om, du klarar detta med de återkommande skadeproblemen! Jaja nu har jag sagt mitt, nu känns det bättre:)
Varför envisas ni fotbollsfantaster att dissa sporter som är "oftast"intensiva från nedsläpp till slut
signal.Om en klackledare,som oftast står med ryggen åt spelet skulle byta från fotboll till hockey skulle han bli scisofren.
Jag som gammal fotbollsspelare ser hellre 4 matcher i rad med H.
Om alt. är att se en seg fotbollsmatch med inbisilla filmningar och klungspringningar emot domaren när han har dömt emot deras FÖRDEL.
Hylla DIN EGEN sport istället för att ifrågasätta andra.
Eller vill du som gemeneman inom läktarkulturen "hata hata hata göteborg etc.. Väx upp.
hej,
förstår din reaktion, men 1 du känner inte mig, hade du gjort de hade du vetat min sarkasm i detta, ja har haft och har väldigt många hockey vänner, jag går på Frölundas matcher, så att du reagerar så här starkt är onödigt, jag är emot filmningar och har aldrig hyllat de,
jag är inte emot andra sporter, men är man med i en panel så innebär de att de vill ha ens åsikt, men om du inte förstått min sarkasm, så kanske du kan ta de nu, eller så får du fortsätta sura, men att du påstår att jag är ifrågasätter, så får du drsa tillbaka de
mvh/johanna
Vad fint skrivet, jag blev verkligen tårögd! Beklagar det som hänt med din pappa. Styrkekramar till dig.
Johanna!
Väldigt fint skrivet och insiktsfullt. Ju större kärlek ju större sorg och din är tydlig. Fortsätt sörja, fortsätt träna 2013 väntar på dig!
Fina Johanna,
Du skriver så himla fint. Det gör ont i mig att läsa. Vill att du ska veta att vi alltid finns här för dig/er. Almgrenare håller ihop och vår dörr är alltid öppen för dig. Var stark fina du!
Kärlek till dig,
Lisa.
Fina Lisa, första gången vi sågs, och de gäller alla er, så kände jag verkligen en förlust i att jag inte fått ha er tidigare i mitt liv, men nu känner jag berikad att veta att ni tillhör min framtid! kärlek till er
kram