Om

 

 


hej, kul att du hittade hit till min blogg, 

Jag är ingen super bloggare, men  jag tycker det är kul att skriva av sig angående allt möjligt, jag skriver väldigt mycket om min pappas bortgång, jag går igenom ett enormt sorgarbete, och för mig funkar det att skriva om mina känslor, så mina blogg inlägg är väldigt varierande och ibland mörka, med mycket tung sorg, men när jag läser kommentarerna som ni skriver så ger ni mig styrka, för jag vet att jag verkligen inte är ensam, Eftersom jag är  fotbollsspelare i Kopparbergs/Göteborgs Fc blir de lite fotbollssnack, eller nej bra mycket fotbollssnack, Jag är intresserad av hälsa och välmående så det blir en del mat snack där jag lägger upp recept på bra och god mat, Hoppas jag får dig att stanna till och att du gör ett återbesök väldigt snart!

följ mig gärna på sociala medierna

instagram: almgren23

Twitter: almgren23

-- never look down on anybody, unless you're helping them up--

kärlek/johanna

Presentation

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Visar inlägg i kategorin Vår kärlek kan aldrig dö

Tillbaka till bloggens startsida

3 månader utan dig pappa

Idag är det 3 månader sen jag förlorade pappa, var hemma i Borås för att krama mamma, har vart ifrån henne alldeles för länge.. Minnen dök upp direkt när jag kom hem, ingen pappa som kom och mötte med sitt fina leende och varma kram, jag saknar den där speciella kramen, jag saknar pappa. jag lade mig på hans sida av sängen för att bara minnas han, minnena och känslorna är ännu ljumna, minns de som igår när jag stod på pappas knän och balanserade medan han höll mig i armarna och han tog tid hur länge jag kunde stå eller hur han gjorde flygplanet på mig, ni vet när man har benen i luften och fötterna i magen så man flyger. Jag önskar dagligen att jag kunde vrida tillbaka tiden och få vara liten igen så jag hade kunnat få ha pappa i mitt liv igen i många år till.

Men jag kan ju inte de, jag har bara minnen kvar, fina roliga vackra minnen, men jag hade velat skapa fler, varför fick jag inte fler tillfällen, varför just nu så här tidigt, pappa jag var fan inte redo för detta, och ja nej jag tror inte heller att man kan vara redo, det är bara de att jag älskar dig så jävla mycket.

Jag Adam och mamma gick och kollade Norrby på arenan idag, det var ju skön sol, det kändes bra att ha med mamma, mamma du är Bra! men ja kan inte hjälpa saknaden av pappa jämte mig när jag kollar fotboll, det var ju VÅR grej, Vår Sweet Escape att göra något tillsammans, det var VÅRT intresse, jag älskade varje minut i hans närvaro när vi gjorde sånt här. Vetskapen att veta att det aldrig blir så framöver gör mig trasig, jag är inte hel längre, jag kommer aldrig bli hel igen för den del som ryckts ifrån mig kommer aldrig hitta hem igen. Det gör Ont!

Mamma hittade ett litet kort i en låda där det stod - du är det finaste som finns! Älskar dig/ Kjell

När jag satte mig vid sängkanten idag drog jag ut en låda på pappas sida och där låg gamla videoband , på dom är mina matcher inspelat när jag var liten och de senaste åren, mamma har berättat att när han låg som mest i sängen så var det dom han låg och tittade på, hittade även alla mina vimplar som man får när man spelar en landskamp, dom har han också legat och tittat på. Och det gör mig både ledsen och varm i hjärtat, jag vet att han var stolt över mig, men han visste aldrig att jag var stolt över honom som min pappa, jag fick aldrig den tid att säga det till honom i slutet….

Jag älskar dig pappa, du+ jag = för alltid i mitt hjärta


Jag sitter alltid på pappas plats i köket och äter, och jag sover alltid på pappas sida i sängen, du känns mycket närmre då...



Jag och pappa på min 25års dag….fina pappa

Kärlek/johanna

2 månader sedan jag kysste din kind för sista gången..

Den jobbiga känslan lades på is

Två månader har gått sen pappa somnade in på Borås sjukhus med min hand hårt hårt hållen om sin, har vart sjuk sen i tisdags, och när man bara är hemma så tänker jag ännu mer på saker än vanligt, det är en blandad känsla av skönt och jobbigt, saknaden är obeskrivlig, men jag tror att de ändå var någon slags mening med att jag blev sjuk, försöker iallafall vända de till de, ett bra läge att bara få stanna upp och få känna lite mer lite extra lite längre än att de blir saknads anfall på ig hela tiden när jag inte är beredd för fem jävla öre, attackerna är jobbiga men nödvändiga, jag stänger inte in mina känslor och blir introvert, jag är så öppen med känslor ibland för öppen för mitt eget bästa, ibland känner jag att ja kanske ska hålla inne med vissa känslor, men i samma sekund tänker jag, det är inte jag de är inte mitt sätt att va. 

Den senaste tiden i min sorg har jag tänkt mycket på att mina barn inte kommer få ha en morfar, jag har sett så många morfäder just nu under den här tiden, vart ja än har vänt mig när jag vart ute och gått så har jag sett någon äldre man kasta upp en unge i luften, lyft upp denne från marken med ett skrapsår på handen, ridit på axlarna osv, det gör ont, ont i hjärtat får jag, får så dumma tankar som att jag känner mig egoistisk mot mina ofödda barn att jag har valt de här livet att jag inte valde att bli en ung mamma istället för att satsa på min idrott, och jag vet innerst inte att de är otroligt dumma tankar och att jag vet att de bästa pappa visste var att se mig spela men jag kan inte hjälpa dessa tanjkar just nu.

Att bara få lämna barnen hos mommo å moffa, vet att morsan kommer bli världens bästa mormor en dag, men bara känslan  att de inte kommer vara bästa mormor och morfar tillsammans

känslan som lades på is är den som jag hade vart tvungen att känna idag om jag inte vart sjuk, två månader sen pappa dog och min första match på valhalla utan honom på läktarn, de var den som sköts upp idag, ok jag tror de va någon slags mening med det, jag var kanske inte redo att facea den idag, så nu blir det mot Arsenal i returmötet i CL, och jag tänker vända de till styrka till dess så jag är redo och göra det till en rejäl hyllning, dryga månaden kvar, jag behöver dessa veckor att förbereda mig, att jag inte får mina peppord, de härliga leendet, tryggheten, den goa kramen och kritiken efteråt, det är såhär de kommer vara nu härdanefter, och jag måste acceptera det även fast det är svårt, även fast han inte kommer le tillbaka till mig på uppvärmningen och lineupen…

det känns som en evigheter,  kommer aldrig vänja mig vid tanken att du inte kommer krama mig någon mer gång,

Älskar dig pappa, mitt hjärta <3

kärlek/Johanna


skrev en dikt till dig älskade pappa


-Mitt hjärta mitt allt-


Du är i mina tankar dag som natt,

trodde aldrig att jag skulle förlora mitt livs stora skatt,

med ditt alltid så vackra leende, du skänkte mig så stor livsglädje

tomrummet du efterlämnande, känns overkligt stor

min räddning blir att jag har kvar min otroliga mor

ditt blod i mina ådror fortsätter rinna, varför skulle du försvinna

du gav mig så mycket kärlek och grunder i livet

nu finns bara starka vackra minnen kvar

jag hoppas du kände att du var världens bästa far

älskar dig så


skriven av: Johanna  Almgren

Några rader till pappa…men jag har inte adressen till himlen


Ett öppet hjärta är ett modigt hjärta

Älskade pappa, jag saknar dig så mycket, jag saknar allt med dig, jag vill ha dig nära hos mig, och jag vet att du egentligen inte kan vara närmre än du är just nu, nämligen i mitt hjärta, men jag önskar ja kunde röra dig, smeka din kind, krypa upp i din famn, jag känner mig så ensam utan dig, jag önskar så att du fanns här, så att din varma närhet kunde lysa upp min väg.

Just nu hjälper inte ens vetskapen och känslan att jag hade världens finaste uppväxt med dig, inget hjälper, inget tröstar jag är tröstlös, smärtan gör för ont, det har gått alldeles för kort tid sen du lämna oss för att ja ska kunna s ljuset i tunneln, hur fan ska ja kunna göra de, när du var mitt ljus,

bilderna av dig dagen du lämnade oss är ännu ljumna, dagen jag förlorade dig du bara försvann bara sådär, hur ska ja kunna gå vidare från de, många jag har pratat med som förlorat någon säger att det blir bättre med tiden, tyvärr är de tröstlösa saker att säga, för jag var pappas flicka, och han var min hjälte i livet, min stöttepelare och mitt största fan, min ögonsten jag värnade om, mitt skydd, så kunde jag inte skydda han från denna onda cancer, detta hemska bara stal han från mig, jag kommer verkligen inte bli hel igen, halva jag ÄR död. 

När jag var med landslaget på La manga nu i jan så kanske jag gjorde ett av mina bättre läger, och ett bra inhopp mot Norge, jag var glad efteråt, för jag visste inte hur jag skulle klara av att åka på läger så tätt inpå allt, de var jobbigt med känslor, men pappa såg till att jag kunde vara avslappnad, men så tog känslorna över direkt efter matchen när jag gick på bussen,
för jag brukar alltid skicka mess eller ringa hem och berätta hur de gått, och nu när det gick så bra, Så kunde jag inte ringa pappa och berätta, han fanns ju inte längre, han hade blivit så glad och stolt som tuppen, det gjorde så ont i mig, jag ville bara ringa han direkt…

En annan sak som tog mig väldigt hårt, var att när vi landande på Landvetter brukade mina föräldrar hämta mig ibland, de står en man nedanför rulltrappan och en tjej framför mig i rulltrappan, han sträcker sina armar emot henne och hon kastar sig i hans famn, de var hennes pappa
mina tårar börjar rulla, minnen spelas upp, jag brukade också få världens varmaste kram, men istället när jag åker ner står de ingen där nere, ingen pappa som väntar på mig, och de kommer aldrig mer göra de, jag kommer aldrig få en kram från han igen. Det känns ända in på djupet, som en liten sak som en kram kan göra så ont. Jag hade kunnat offra allt för att få tillbaka han, men de  går ju inte.

Fick ett förstorat exemplar av denna bilden från pappas syster, den är så fantastiskt fin, han är så fantastiskt fin.




Afzelius skrev denna till sin dotter när han visste att han inte var långt ifrån sin död, texten är så otroligt vacker…. tårarna strömmar…

Du är för alltid i mitt hjärta pappa

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Mitt tal om världens bästa pappa


jag ville hålla ett tal för alla som var närvarande på pappas begravning, jag samlade mod till mig, trodde inte jag skulle klara det, mitt hjärta slog utanför klänningen, men jag ville göra det för pappa, min rädsla att tala inför andra var bara tvungen att stå åt sidan för en stund, jag klarade hyffsat och fick fram det ändå, när jag kom till morfar delen kom tårarna….

JAG SAMLADE MOD, OCH BERÄTTADE OM PAPPA


pappa var en livsnjutare, han trivdes med sitt jobb, mycket tack vare sina fina kollegor, han älskade att vara i vår stuga, där han kunde slappna av och klippa sin matta hur han ville, han var noga med gräsmattan, han älskade fotboll och framförallt så älskade han att se mig spela, höjdpunkterna i slutet var att invänta varje hemma match, de fick han att ha något att längta efter, de är så mycket tack vare han att jag är något inom fotbollen,ja minns alla teknik banor jag fick dribbla alla varv runt fotbollsplanen på tid alla avslut från olika vinklar..jag har alltid värderat pappas närvaro när jag spelat väldigt högt, varje gång han kom till Valhalla såg jag han för han liksom lyste och de få gångerna ja missa han visslade han till på sitt speciella sätt, då såg ja att han var där, på uppställningen tittade jag alltid upp mot honom han log och gav mig trygghet, de här kommer gå bra, efter matchen fick jag alltid en stolt kram där han sa fan vad bra du var idag, det gör ont så ont.

han värnade om de han hade, såg till att alla skulle må bra  och var alltid en hjälpande hand, han var en karaktär som ingen missade, hans godhet och alltid så snälla leende  smittade av sig, han spred ett lugn omkring sig och sa som oftast de löser sig, det löser vi!

min uppväxt har grundats till en trygghet och en stor kärlek till allt jag gör, tryggheten i att va jag än gör så kommer de gå, med mycket slit bakom, en dag når man dit man vill, jag var ett barn som inte byggdes av materiella saker, de hände ofta att man blev tjurig om man inte fick vissa saker så som barn blir, men idag vet jag tack vare det, vad som är viktigt  i livet för mig, jag har alltid vart berikad av att ha mina föräldrar bakom mig, men även så många gånger fått stå på egna ben, jag har lärt mig att man inte ska leva sitt liv till 70% du ska leva ditt liv till 100% man kan tycka de är en klyscha men faktiskt så blir det till vad man gör det, mina föräldrar älskade varandra till 100% och de levde till 100% så tänker jag också göra, man kan inte längre säga att jag ska börja leva när jag går i pension, de finns  inget sen för alla människor, precis som idag, men det finns ett nu!

jag önskar självklart att jag fick mer tid med världens bästa pappa, men jag hoppades än mer att mina syskon skulle fått de, livet är så orättvist så ofta, vet att han levde med ett stort hål i sitt hjärta ,men de hålet blev mindre de sista åren, vet att han inget hellre hade velat ha alla sina barn och barnbarn väldigt nära, de var stor sorg för honom, men vetskapen att han levde för varje dag och höll sig ung gör de lättare för oss  i sorgen, min smärta är stor eftersom det blir mina barn som inte får uppleva sin morfar, han var världens bästa morfar till mina syskons barn,

vill avsluta med några  rader från stig Larssons fru Eva, som är tänkvärda för alla här inne..

- Ingen man älskar på allvar försvinner, dom finns inte i minnet som anekdoter, dom finns inte  i vykorten som de lämnat efter sig, dom finns inflätande i ens själ och hjärta, i ens sätt att tänka, att se på världen och vara i den. Dom har blivit delar av en själv, på så vis finns de alltid kvar. Jag tar därför vara på dom människor som finns kvar runt mig idag på mer bestämda sätt. Att kasta sig på ett flygplan för att hälsa på någon, fast det egentligen är för dyrt och fast man egentligen har mycket annat att göra, det är precis rätt sak, det är vad man borde gjort jämt, ATT SÄGA JA oftare.

Pappa jag älskar dig, du gav mig de finaste och det är Kärleken ,men det allra  finaste du gav mig var DIN TID.... tack för allt....tack för alla minnen..


Pappa finns verkligen inte mer…..

dagarna efter pappas bortgång..


pappa fanns inte längre, de var inte bara de att nu är allt över, du ställs direkt på prov att inte tappa allt fullkomligt, när du tror att du går in i det tyngsta och du kan börja sörja, 

då ställs du helt plötsligt mot frågor som gör dig illamående, där sitter man några dagar efter jag kysst min pappa farväl och ska välja kista, urna, gravplats,psalmer, låtar, jag ska välja blommor, va det ska stå, helt sjuka saker så nära inpå att man inte kunde fatta de… 

i tankarna var man, är det sant? ja det är sant jag sitter och planerar min pappas begravning, pappa som skulle leva många långa år till vi skulle uppleva mycket mer tillsammans, du skulle sitta på läktarn och ge mig styrka i mina matcher många år till, du skulle fortsätta torka mina tårar i motgång och glädjetårar när ja lyckas, du skulle lyfta upp mina barn när dom ramlar och slår sig, köpa godis i smyg till dom, nu torkar jag mina egna tårar för att just du inte finns hos mig längre, pappa de gör ont det gör så vansinnigt ont. Tankar och minnen snurrade inne på begravningsbyrån det var så mycket att tänka på en jävla massa beslut, beslut som ja egentligen inte var redo att ta ,men var tvungen för de är första delen, en jobbig och konstig sorgperiod, vi ville se till att han fick den finaste begravningen någonsin.. varje natt efter pappa gick bort låg jag och kramade hjärtat han fått av mig, jag kände hans närhet men ändå inte,låg och kollade på mina favorit kort på pappa, så fin, ditt leende fan!Ge tillbaks min pappa jag behöver han i mitt liv!

vi är berikade att ha fina vänner i våra liv, dem visade sig vara mer än fina, alltså helt underbara framför allt för min mamma, många vänner har vart uppe, de har pratat,ätit, fikat, promenerat, detta gillar jag för de är en trygghet för mig att jag vet att mamma har det så bra det bara går och är trygg, när jag inte kan vara hos henne och ta hand om henne, så ett stort tack till er. Det är många som skrivit på facebook med, ett jätte tack till er med!

Begravningen

Den var underbart fin, den blev som han hade velat ha den, en väldigt ljus och mycket personlig, en präst med värme och känsla, psalmer som man tog in i hjärtat, som syrran hade valt, ett underbart fint bildspel som min bror satt ihop spelades upp i kyrkan på storbilds skärm , den var så fin och man såg i människors hjärtan att deras sorg var stor, hela begravningen gick in i deras hjärtan, och ja tror att de kommer bli ett minne för livet för alla. Det fanns de vackraste blommor stående runt om pappas kista,som ni nära och kära,vänner och arbetskollegor valt ut, min fina lagkompis Olivia Schough sjöng tillsammans med sina tre systrar Lovisa, Lydia och Matilda, låtarna vi hade valt till pappa var THE ROSE, och DU ÄR FÖR ALLTID EN DEL UTAV MIG,tjejerna sjöng så vackert, allt var så bra, det var det vackraste farväl vi kunde ge pappa.

Det var en av mina tyngsta dagar, att se en vit kista med vackra blommor på, och ett stort rött hjärta med ett band vÅR KÄRLEK KAN ALDRIG DÖ

jag visste väl att det skulle komma lite folk till kyrkan, men att de kom så mycket att den fylldes gjorde mig varm och glad, väldigt stolt, stolt över att min pappa var så fantastisk snäll och omtänksam mot sin omgivning,

Vill ge ett litet extra tack till min fina vän Jenny Hallstenson som tog sig till Borås för att hylla min pappa och för att finnas vid min sida, tack till Lisa Ek som jag alltid kan byta vettiga tankar med, ni är viktiga i mitt liv!

Jag saknar dig pappa..


Den största hjälten i mitt liv

Den 11 dec 2011 fick Himlen en ny ängel

 Halva jag dog den morgonen, Min pappa rycktes ur min famn, och ur mitt liv, våra liv, ingenting kommer bli sig likt igen, ja livet går vidare med det kommer alltid finnas ett hål i mitt hjärta som för alltid kommer vara där, de kommer aldrig kunna ersättas, dessa 1-3 månader som läkaren sa att han hade kvar gick på ett dygn, de är så grymt ren tortyr för våra hjärtan att förstå, jag fick inte sagt allt jag ville säga, men mamma säger gång på gång att -han visste de hjärtat,

 Fan Ja vill ha garantier på att han visste, och nu kommer jag aldrig få höra han säga att han visste.

 pappa drabbades av lungcancer 2001, men jag visste att han skulle klara det, han var ju min pappa, världens starkaste pappa som klarade allt, andra gången klarade inte världens starkaste pappa de,

 under våren börjar pappa få väldig värk i armen, man gör en scanning och upptäcker att det är något som ligger och klämmer mot en nerv som i sin tur strålar ut smärta, vi får svar dagen innan midsommarafton 2011, cancern var tillbaka och mitt liv började sakta rasa framför mina ögon, ingen märkte av min oro min ständiga värk i hjärtat, något sa mig att detta kommer inte gå, men min tro fanns där, och så länge pappa trodde på de så gjorde de mitt liv lättare, jag var ju tvungen att visa mig stark inför honom, men egentligen ville jag bara stå och skrika rakt ut, skrika ut orättvisan, att världens bästa finaste omtänksammaste människa snart inte skulle få leva vidare,

 han gick igenom cellgiftbehandlingar och strålning i hopp om att krossa denna vidriga cancer som envist kommit tillbaka, men under i stort sett hela tiden fortsatte pappa att vara just pappa, en pappa som hade allt, han kämpade mot de som skulle bli hans död, men visade in i de sista varför han för alltid kommer vara den sanna hjälten i mitt liv…

 Han fortsatte gå på mina matcher trots enorm smärta, att se mig spela varje hemma match gjorde att han höll sig vid liv, varje match som han var på var så betydelsefull för mig och än mer nu i efterhand, styrkan att åka till Göteborg när han var så svag går inte att beskriva, vi hade våra rutiner mamma och pappa kom alltid på uppvärmningen dom strålande tillsammans och de gav mig styrka och trygghet, de få gångerna som jag missade dom, visslade pappa alltid på ett speciellt sätt, ett sätt som jag fortfarande inte lärt mig, men ja ska, när laguppställningen presenterades och mitt namn ropades upp kollade jag alltid upp mot honom, och han gav mig alltid de finaste leende på denna jord, så varmt så glädjande, han spred värme vart han än befann sig och jag vet att han fortfarande gör de vart han än nu befinner sig, efter varje match väntade dom alltid på mig och jag fick en lång kram och han sa under hela 2011 – FAN va bra du va! Jag ville alltid göra mina föräldrar stolta, efter alla dessa år av total stöttning, i skador, privatliv och med allt annat, när jag var en ung talang lovade jag dem ett hus i Spanien och en porsche till mamma, de gick sådär med de planerna, men nu vet jag vart jag fått min inre styrka ifrån, från dig pappa!

 Den 11 dec, drog han sina sista andetag cancern hade spridit sig till binjurarna och hjärnan,

 när jag kom hem från Usa så åkte jag hem till mina föräldrar för jag hade vart borta från dom så länge jag ville vara med dom under hela min ledighet, en kväll kollapsade pappa på golvet, jag sprang in i badrummet och kastade upp han på mina axlar och la han i sängen, de var då jag blev rädd och började ännu mera inse att mina barn inte kommer få växa upp med en morfar, att se han så svag att han inte kunde gå längre krossade mitt hjärta, dagen efter stöttade jag in honom i köket vi skulle äta frukost då trillade han ihop som en hösäck, Adam fick komma och lyfta upp han, jag blev så chockad att jag var närapå att svimma, den dagen började kampen och slutet på hans underbara liv, varje dag efter det fanns jag vid hans sida åkte upp två gånger om dagen, jag hade köpt han ett hjärta som det stod kram på, som jag sa att han skulle krama väldigt hårt när jag var borta så han skulle känna min närhet ändå,

 han log varje dag vi kom upp till honom och han hade fortfarande gnistan och humorn, pappa fick vara den pappa han alltid varit ända in i det sista, och det är jag glad över, en av de sista dagarna kollade vi på dam vm i handboll, mamma blev trött och var tvungen att åka hem och sova, pappa tittade vädjande på mig, ögonen sa att han ville att jag skulle stanna lite till, så jag frågade och han sa, - JA gör gärna de, för en gångskull tänkte han på sig själv vad han själv ville, och  jag är så glad att han sa de till mig den kvällen, jag fick han att skratta och han fick mig att le, han var ständigt orolig för mig och mamma, han var uttorkad och väldigt torr jag smörjde in hans  tunna förtvinade rygg, glad att jag gjorde de istället för någon sjuksköterska pussade han på kinden och talade om för honom hur mkt jag älskade honom och åkte hem,  dagen efter åkte vi upp på morgonen och hans son Richard hade kommit från Örebro vi var uppe tillsammans, innan Richard kom upp berättade han hur mkt han önskade att sin dotter Sabina fanns här med, men hon bor i Buffalo, så hon kunde inte komma, han hade velat ha alla sina barn där,

På kvällen åkte vi dit igen och han började må väldigt dåligt hans värden blev sämre och han andades som genom ett sugrör, det var jobbigt att se och höra att det var så ansträngande han hade åkt på lunginflammation, jag kände mig så hjälplös, jag och mamma åkte inte hem den kvällen magkänslan sa att vi stannar här, vi är vid hans sida så han kan klara det här, vi är här tillsammans! Som alltid! Runt 01 på natten stabiliserades värdena men andningen var fortfarande ansträngande och han pumpades med morfin, jag gick för att blunda ett tag i väntrummet, 05 på morgonen vaknar jag och hör att det är kritiskt inne hos pappa, jag hör läkaren säga det är nog dags att du hämtar din dotter nu, mamma springer in och säger att du får komma han dör nu han dör nu! Detta kommer för alltid eka i mitt huvud, jag sprang in till honom där jag såg han kämpa för att överleva han ville vara kvar hos oss, men kroppen orkade inte längre jag tog hans hand, de syntes att sakta så började han se mer och mer harmonisk ut pappa var på väg att lämna oss,, tårarna rann medan jag höll hans hand hårt  och pussade han och sa –det är ok pappa jag älskar dig men du kan gå nu, några få andetag senare så hade vår största kärlek lämnat oss..

 Just nu har jag väldigt svårt att se hur livet kan gå vidare, hur ska jag pappas flicka klara mig?

VÅR KÄRLEK KAN ALDRIG DÖ

fina underbara pappa

älskar dig så djupt,  saknar dig så!

 

 

 

 

if you dont give up, you cant fail....

Pappa jag saknar dig dig, mitt hjärta blöder…

den här videon är ett perfekt sätt att berätta för människor hur du var, du stöttade mig i hela ditt liv,du gav mig din tid, du skjutsade mig överallt, du fanns vid min sida igenom motgång och framgång, du är en sådan stor del i vart jag är idag, du fick mig alltid att kämpa och göra mitt bästa, efter att vi fick beskedet dagen före midsommarafton att du fått tillbaka cancern så tappade jag motivationen till att spela fotboll, vet att de inte synts på mig, men  helt plötsligt var inte fotbollen så viktig längre, egentligen vet ja inte hur jag egentligen kunde prestera som jag gjorde, det enda ja vet är att jag gjorde de för din skull, jag var tvungen att klara detta, för jag vet att du älskade att titta på när jag spelade lika mycket som jag älskar att spela, jag vet att de gjorde att du fortsatte att tro att du skulle klara av cancern, minns att du var så ledsen för att du missade en hemma match, en hemma match på jag vet inte hur många år, anledningen var att du hade så ont, de sista matcherna åkte du ner i ren vilja,din kropp orkade egentligen inte, men att se dig komma upp från läktarn innan varje match gjorde mig så trygg, du visslade vinkade  och log till mig som bara du kunde, varje gång kände jag att :pappa jag ska göra dig stolt idag med, på vår lineup kollade jag mot dig och mamma, och du var så glad så lycklig att få vara där, du längtade mer till våra hemma matcher än vad jag gjorde.

.sen kom beskedet att jag inte kom med i truppen till vm, jag tränade så hårt, tränade så mkt extra, men det räckte inte, och jag var så förbannat ledsen, jag hade velat vara med där så mycket, och bara vetskapen att haft dig på läktarn i ett vm, hade vart så stort, och jag vet att du inte kunnat vara lyckligare att få sitta där, jag kände att jag svek dig när jag inte räckte till en vm trupp, men jag vet att de var  långt ifrån verkliga tankar, du fortsatte stötta mig, du sa att Johanna det är bara två som tycker att du inte ska vara med, och jag minns att jag pep och sa men pappa de är dom två viktigaste som tycker de, ja just nu är det så, men om någon vecka så måste in på andra tankar… han var så klok

 jag vet att jag fått det från dig pappa, att kämpa, inte ge upp, för du kämpade så i sjukhus sängen, att se dig ligga där utan att kunna göra något mer än bara finnas är de värsta jag gått igenom, jag är glad att jag fanns vid din sida när du drog ditt sista andetag, du hade inte ont längre, du behövde inte kämpa längre, nu sitter jag här hemma tårarna sprutar och ja ser knappt vad jag skriver, jag önskar så att du fanns kvar  hos mig inte bara i hjärtat..

pappa, jag kommer sakna din kram efter varje match, din stolta långa varma kram, och du sa alltid: FAN VA BRA DU VAR IDAG!

PAPPA JAG ÄLSKAR DIG/ JOHANNA








Nyare inlägg