Om

 

 


hej, kul att du hittade hit till min blogg, 

Jag är ingen super bloggare, men  jag tycker det är kul att skriva av sig angående allt möjligt, jag skriver väldigt mycket om min pappas bortgång, jag går igenom ett enormt sorgarbete, och för mig funkar det att skriva om mina känslor, så mina blogg inlägg är väldigt varierande och ibland mörka, med mycket tung sorg, men när jag läser kommentarerna som ni skriver så ger ni mig styrka, för jag vet att jag verkligen inte är ensam, Eftersom jag är  fotbollsspelare i Kopparbergs/Göteborgs Fc blir de lite fotbollssnack, eller nej bra mycket fotbollssnack, Jag är intresserad av hälsa och välmående så det blir en del mat snack där jag lägger upp recept på bra och god mat, Hoppas jag får dig att stanna till och att du gör ett återbesök väldigt snart!

följ mig gärna på sociala medierna

instagram: almgren23

Twitter: almgren23

-- never look down on anybody, unless you're helping them up--

kärlek/johanna

Presentation

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Gratis blogg!
Enkelt och snabbt!
Helt på svenska!
Gratis blogg!

Visar inlägg i kategorin Fotboll

Tillbaka till bloggens startsida

sagan om johanna fotbollsspelaren är nu slut.

Ett brev till alla er som följt min resa genom åren….

 När jag satt inne hos Leif Swärd sista gången då han tittade på bilderna från röntgen sen tittade han på mig med ledsna ögon och frågade mig – va vill du göra efter fotbollen? Då förstod jag! men jag fortsatta kämpa lite till,vägrade inse, men nu klarar jag inte längre. Så för en vecka sedan tog jag det definitiva beslutet efter att knät låst sig ännu en gång.

6 knäoperationer 5 comebacker, beslutet är nu taget att den 6e comebacken inte blir av, jag tittar mig i spegeln när jag säger det för att se om det verkligen är jag som säger det, kommer det verkligen från min mun? Ja det gör tyvärr det, för första gången övertygar hjärnan hjärtat att det är det rätta beslutet att fatta. Många tårar har rullat nerför kinden, sömlösa nätter. Oron om det är rätt eller fel. Kunde jag gjort mer? I ett år och fem månader har jag släpat mig själv till rehaben, i stort samma sak varje dag, ibland stegra i programmet men nu de sista är det bara en massa steg bakåt, mentalt så klarar jag det inte längre, dagarna har sett samma ut jag har jobbat på morgonen, direkt efter har jag åkt till rehaben hem i mellan och sen ett pass överkropp senare på dagen. Jag orkar verkligen inte plocka upp mig från golvet mer, huvudet har precis vart över vattenytan.

Under hela den här långa skadeperioden har jag glömt och leva , jag har levt för en comeback, men jag har missat så mycket under tiden, jag är trött på att jaga det omöjliga.

 Livet har pekat finger åt mig allt för många gånger, och jag har pekat tillbaka, jag har suttit och kollat på våra matcher och önskat från djupet av mitt hjärta att jag också fått dra på mig tröjan och knyta på mig dubbarna, istället så kommer jag aldrig få chansen att spela min bästa match, för jag vet att jag inte gjort det, känslan av att tvingas lägga av och känna att jag har så mycket mer att ge fotbollen är som att köra in en kniv i hjärtat och vrida om. Alla elitidrottare vill välja sitt slut, inte jag utan ett knä sätter stopp för att fortsätta mitt förhållande till min stora kärlek. När pappa rycktes ur min famn den där tidiga morgonen blev fotbollen min oas, jag hängde orättvisan och sorgen på kroken i omklädningsrummet och gick ut för att träna, min oas där verkligen inget kom åt mig, jag var fri, glad, för att sen gå in och ta på mig allt igen. Jag har fått så mycket från fotbollen, men jag orkar inte vara den där ofrivilligt individuella idrottaren längre, man är med i gänget men ändå inte, jag valde lagidrott för att jag vill ha mitt wolfpack omkring mig. De har vart så tungt sista tiden att jag knappt orkat vara på träningen, jag har inte kunnat ge energi, och jag har inte fått någon heller, har lämnat med tårar varje gång.

 Räddningen och mitt andrum blev att träna vårt F19 och Häckens U19 då har jag känt att jag fyllt en funktion, att jag kunnat ge något. Jag har kunnat visa ett leende igen. Även mina små tjejer som skickar meddelande på FB, alla söta snapshots med bilder och texter, instagrambilder på mig, där de pushar mig till comeback, ni ska veta att ni fått mig att kriga lite till när jag egentligen inte haft någon kraft, att få vart förebild till er har gjort mig varm i hjärtat, och ni har betytt mer än va ni tror! Så tack till er, kommer sakna er!

 Ni som känner mig vet hur mycket fotbollen betyder, betytt för mig, jag andas fotboll, jag har aldrig tröttnat, nu när det är över för mig är det en stor sorg för mig, jag har alltid blivit bekräftad som ”fotbollsjohanna” sällan bara Johanna, och jag vet att det blir så, hade bara önskat att mer än någon gång ibland bara blivit sedd som Johanna, för jag har vart oerhört vilsen nu, en liten identitetskris men samtidigt vet jag att jag kommer alltid klara mig och går alltid hel ur saker.

  När allt lagt sig lite, kommer jag blicka framåt mot mitt nya liv, men just nu är allt så ljummet, orden ligger fortfarande och svider på mina läppar –jag lägger av

Jag vill bli fotbollstränare på heltid det är mitt mål, men kanske en lång väg att vandra, men jag har mycket i ryggsäcken redan nu men jag vill packa den full, jag vill inte kasta bort alla dessa år av erfarenhet, många blir mätta när de lägger av, inte jag, omedvetet har jag tagit på mig tränarbrillorna när jag kollat på fotboll sista tiden, att se helhet, vet att jag kommer få många roliga utmaningar som tränare, och där kan inget rötet knä hindra mig. Vem vet en dag kanske jag står som huvudtränare i Kopparberg Göteborg FC det vore häftigt!

 Till sist vill jag skriva en massa tack, så här kommer det,Tack till dig Peter Bronsman att du trott på mig genom dessa åren, minns det som igår när du och Bosse åkte hem till mig och mamma för att värva mig, ni vägrade lämna soffan förrän signaturen var på pappret, de är inte för intet jag stannat så länge, de är och förblir klubben i mitt hjärta. Tack till alla sköna lirare jag spelat med under alla år, ni alla har speciella platser i mitt fotbollshjärta på ett eller annat sätt, ni har utvecklat och utmanat mig under alla år till att bli bättre, då ni vart bra medspelare och hållit en riktigt bra nivå, Tack till alla sjukgymnaster som fått stå ut med mina humörsvängningar under alla år, tack för allt stöd och pushning, ,men ni kommer ju ändå få dras med mig år framåt=)

Tack till alla tränare som utvecklat mig både som människa och spelare, framförallt Torbjörn. Tack till dig världens bästa Leif swärd, Tack till hela föreningen har haft tio helt underbara år med alla er, ni har stått bakom mig under mina skadedrabbade år, det har vart en enorm trygghet i varje kamp som jag vart tvungen att ta, ni har fått mig att känna som en riktig familjemedlem, anledningen att jag stannat så länge är för att de har vart en fin miljö att växa i, många utmaningar och det är i den här föreningen som jag fått uppleva saker jag för alltid kommer bära med mig, framförallt Champions League , föreningen har alltid trott på mig och det är jag evigt tacksam för.

Det största tacket vill jag rikta till min familj och vänner som alltid stått vid min sida, och när de blåst som alla mest har ni visat kärlek och stöttning.

Jag har så mycket mer att skriva, så mycket känslor om detta jävla pissbeslutet , men just nu orkar jag inte skriva mer.... allt är så tungt, jävligt tungt

Minns mig så här!!

 


Älskar er alla// johanna almgren #10

 

 

Att vara Förebild

När jag var mindre var Zinedine Zidane och Pappa mina förebilder, idoler, jag ska erkänna att det är dom fortfarande, just för att dessa två har kommit att betyda otroligt mycket för mig,det är så fruktansvärt viktigt att ha förebilder i sitt liv,det är oxå något alldeles extra att vara en förebild själv, tänk att de finns människor som ser upp till dig, som vill vara som dig, för mig utger det stolthet, jag är otroligt stolt att veta att jag är en förebild, att jag kan göra skillnad och hjälpa andra gör mig förbannat glad, hade aldrig anat att jag någonsin skulle få höra det, men de var något jag drömde om, varje gång jag blir påmind om att vara förebild blir jag glad och känner ett stort ansvar, ett roligt ansvar.

 


Jag studerade Zidane som dagens ungdomar studerar Zlatan, Lotta Schelin, Marta mfl. för när jag var ung och jag sökte förebilder och idoler fanns de inga stora profiler, de som fanns gjordes inte till stjärnor som de görs idag, mycket tack vare bättre medial uppmärksamhet av våra kvinnliga idrottare, även fast vi önskar mer medial uppmärksamhet så har det blivit så mycket bättre, tack vare de kan våra blivande små idrottande tjejer drömma om att en dag få uppleva uppsatta drömmar, - wow en dag vill jag bli lika duktig som Lotta osv, idag har våra tjejer kvinnliga idoler, svin häftigt.

Du behöver inte vara någon storstjärna för att vara förebild, kom ihåg de! spelar du i ett seniorlag i vilken klubb som helst är du en idol för någon som är yngre än du, som drömmer att en dag få spela i A-laget där just du spelar, du är en idol, förebild ta hand om små killarna/ tjejerna i din förening de vill bli som dig.

 


En förebild agerar inte alltid 100% rätt, men försöker alltid, även solen har sina fläckar, man är inte mer än människa, jag har gjort och sagt dumma saker många gånger med, och man lär sig från de,

Det som gör mig glad att jag får vara förebild åt människor i olika åldrar, både åt människor jag känner och inte känner, jag är lika smickrad varje gång någon vågar skriva det. Jag vill kunna ge råd åt så många som möjligt, ibland räcker man inte till,eller hinner inte, och de får en att känna otillräcklig många gånger, men jag försöker så gott det går…

 


När min pappa gick bort, skrev jag den 11 varje månad ett blogginlägg om min sorg, de gjorde att många i samma situation sökte sig till min blogg, jag skrev de som var svårt att just lämna deras läppar, eller låta deras fingrar tala genom att skriva av sig, just sorgen att förlora någon tar så mycket energi och man fylls helt så man inte får luft, att skriva av sig är ett bra sätt att få ut allt, de var min tanke till en början, sen förstod jag att jag i samma stund hjälpte många, de gjorde att man inte kändes så förbannat ensam, vi är många, alldeles för många! Att veta att jag hjälpte någon gjorde mig stark i min egen sorg.

Vi har många små stjärnor som är och kollar våra matcher, vi är förebilder, vi försöker alltid skriva autografer till alla, jag tycker de är förbannat viktigt, minns själv när jag stod efter Elfsborgs matcherna med ivriga ögon, minns när jag fick signaturen på en lapp, men minns oxå gånger de fullständigt ignorerade, sånt etsar sig fast, och kanske har de gjort så att jag är väldigt mån om mina kids som ser upp till mig, sen förstår väl alla att de är lite svårt att heta Zlatan och hinna med alla, men jag vill säga att de är viktigt att vi ser våra små lirare, de är faktiskt där för att se just oss spela, de drömmer om kvällarna att få bära klubbmärket du bär.

 



För några veckor sedan skrev jag till en 14årig tjej med drömmar, hon är på i stort sett varje hemmamatch, jag ser henne jag minns hur jag satt på matcherna i extas, tittandes på klockan i väntan på att den ska slå 90 så jag skulle få chans att möta dessa viktiga förebilder. Jag beslutade mig att skriva till henne och fråga om jag fick bjuda på en fika innan en match som laget skulle spela, hon blev otroligt glad, de hon inte vet är att jag blev lika förbannat glad, vi snackade fotboll, pratade om hennes drömmar, hur hon skulle försöka nå dom, lika mycket som det gladde henne blev jag varm i hjärtat när jag efteråt får ett väldigt fint meddelande av hennes mamma, jag blir glad av att veta att jag hjälpte hennes dotter, och hur jag kunde göra någon så glad genom att visa att jag bryr mig..

så till alla stora lirare där ute, var måna om kidsen, kom ihåg att du själv stått efter träningar och matcher med autografblock, var stolt över att veta att du är någons förebild, för de är bannemej svin coolt! det är oxå något som i nuläget hjälper mig de dagar som kommer på mig när jag känner för att bara ligga kvar i sängen och vara ledsen över min situation att inte kunna spela.

 


Så tjejer till er som skriver skickar medelanden, bilder, osv. ni betyder även mycket för mig, och jag försöker se er alla, så gott jag kan, utan er hade jag aldrig vart någon förebild. Hoppas vi ses på Valhalla under året.. Fortsätt ha drömmar, NI HAR RÄTT ATT DRÖMMA, och idag har ni alla förutsättningar som knappt fanns när jag var i er ålder! Fånga era drömmar..

P.S jag grät som ett barn för ett år sedan när Lotta Schelin hade fixat Zinedines autograf med personlig hälsning (29 år gammal då =)

kram//johanna

0 kommentarer | Skriv en kommentar

fotbollsgalan 2012

   Det har ju vart en fotbollsgala med, ja det var ett bra tag sen, men jag har vart sunkig på att uppdatera de sista,men ska rycka upp mig med detta igen, är ju en periodare med att blogga, men här kommer lite goda bilder från kvällen, fram till 22.00 sen blev de bäcksvart och kamerorna stängdes av. Vi hade förbannat kul! Ett bra slut på ett någorlunda ok fotbollsår 2012.

Hade problem med att hitta klänning, fanns många snygga men tog tid att just hitta den ja sökte efter, va något ja störde mig på hela tiden, tillslut hittade jag en snygg klänning som jag föll för direkt, ur läcker som ja tnker ha på nyår med, brukar inte lassa på med den prislappen på klänningar men denna var jag tvungen att ha, hittade den på Jolina i Borås, designern heter Marlene Birger, de som var roligt var att den uppmärksammades på röda matten.. KUL

 

 i Gt 

på röda mattan..


 

 

puss på dig

  

löste givetvis en halsduk från Elfsborgarna

 

jag och Bibbi

 

 jag och Adam

 

 

    krisse, katten, stina

 hela gänget…

ser fram emot 2013

kärlek// johanna
















0 kommentarer | Skriv en kommentar

hur har man det som fotbollsbrud egentligen…jo så här:


Tror att de ändå finns en hel del därute bland er läsare som kanske undrar hur de är att vara halvtid/heltids proffs, hur man har det, hur man ser på saker och ting, är verkligen livet bara härligt som fotbollspelare? har vi verkligen inga problem? är vi från en annan värld? saknar vi vardagliga bekymmer, kan säga att det finns bra många i-landsproblem, äter vi precis vad som helst utan ångest? är vi så gulligull mot varandra i alla lägen vi fotbollsbrudar? saknar vi komplex? inte direkt jag själv har bra många komplex, många vänner säger att de skulle vilja byta liv med mig, jag kan ju absolut inte ha några bekymmer så som jag ser ut, lever, jag har muskler jag har de och de blabla, ja jag har komplex, kan inte köpa några nya byxor under försäsongen och ja kommer absolut inte i mina gamla, ja kan knappt gå i högklackat då vaderna skriker efter luft, sista hoppet att få tillbaka eller nä just de det har aldrig funnits några bröst, är att man förhoppningsvis kommer bli mamma en dag, man får alltid höra när man inte går i mys/träningskläder vart ska du? ska du käka ute? nääääää jag ska bara gå hem i ett par jeans är det ok? eller så får man höra va fin du är, jasså du menar att jag har mascara idag? jag jag vill ju inte se ut som att jag sover eller så vill jag ju visa att jag har ett par ögon haha, eller man går i linne på sommaren jävlar hur ofta är du på gymet? nä alltså de är medfött… 

hittade några fantastiskt roliga klipp, med mycket ironi och glimten i ögat, där jag känner igen mig en hel del, därför skrattade jag så tårarna rann, ni som har spelat eller spelar kommer verkligen känna igen er också, så här kommer en inblick hur vi fotbollsbrudar har det, tyvärr är det ingen text, så ja hoppas ni var på engelska lektionerna….

….it aint always sunshine and bright…. 



man har också privilegiet att få vara med på bild med läckra utryck och poser

 

 

hoppas ni fick lite gött flabb!

kärlek//johanna

Lite bilder från CL äventyret i Serbien

 

här posar vi framför den lokala skylten i stan

 

Press, neetz, Cami,Schouggen, Marre &jag


 

Jane, kissie, Yaya, gräset, wells

 

Bibbi, katten, stinisen, lollo, cirkus sulan


Kärlek till mitt lag




Arenorna jag fick beträda under Os...


Det var Ett bittert slut på ett häftigt Os, Men att få chansen att få göra det bästa som finns under taken på dessa arenor är något man alltid kommer bära med sig, morsan har allt lirat på dessa arenor…. Vi ville till Wembley, en jävla match ifrån Wembley, det hade vart förbannat häftigt att få spela inför över 70.000 pers, men tro mig jag njöt , fantastisk ruccola på samtliga planer. Tyvärr låg jag med feber och magsjuka så jag missade hampden Park

Min ROOMIE & JAG


 


Eller Ricoh Arena som den heter, här spelade vi våra två första gruppspels matcher, mot Sydafrika och Japan

 


 

Här på Riverside Stadium spelade vi vår precamp match mot Storbritanien

 

 

 

 

Här spelade vi mot Kanada i sista gruppspels matchen, ruskigt cool Arena


 

Kärlek/johanna







GE RASISMEN RÖTT KORT

Var på en viktig inspelning idag, om rasism, det var jag Anton Hysèn och Mikael Stahre, vi måste bli enade om att det inte är ok, texten löd så här..

Hej, jag heter Johanna Almgren och är fotbollsspelare…

I samhället idag finns det problem med rasism och utanförskap. Men vi vill inte att det ska finnas i vår fotboll. Det ska inte spela någon roll vilken bakgrund man har, hur man ser ut eller vilken hudfärg man har. Därför jobbar vi för en fotboll där alla känner sig trygga och välkomna, där alla får plats att vara sig själva.

Vi har alla ett ansvar att arbeta för en trygg fotboll, oavsett om vi är spelare, ledare, föräldrar eller supportrar. För att kunna skapa en trygg miljö i sitt lag, måste man börja jobba med sig själv och hur man bemöter andra. Om man vill bli en bra fotbollsspelare räcker det inte bara att träna på teknik, man måste också träna på att bli en bra lagkamrat och motståndare. 

Ett sätt att jobba för en trygg fotboll där det finns plats för alla, är med utbildningar från Ge rasismen rött kort. Vi fotbollsspelare är många, och tillsammans kan vi göra stor skillnad. Vår fotboll är för alla, ge rasismen rött kort!

 

Ge Rasismen Rött Kort (GRRK) är en kampanj där fotbollsföreningar, spelare och åskådare kraftfullt tar avstånd från rasism och andra former av intolerans och diskriminering på och runt Sveriges fotbollsplaner.

Vårt arbete syftar till att skapa en trygg fotboll och främja inkludering. Att delta i kampanjen eller utbildningen, är att ta ansvar och tydligt markera att er fotbollsförening eller skola tar avstånd från rasism och intolerans såväl på, som runt våra.

Vårt mål är att alla människor skall kunna ta del och njuta av fotbollen utan att behöva bli utsatta för våld eller trakasserier i någon form.

Mer info hittar du på deras hemsida http://gerasismenrottkort.se 

läser på min text.. man är ingen naturbegåvning direkt ..haha…. tagning 2088447 Kör!

Dags att agera mer än vad vi  gör

 

Charmiga Anton Hysèn ger Rasismen rött kort

 

Stahre och Lasse Kongo




Kärlek/johanna



0 kommentarer | Skriv en kommentar

Elitidrottare 24 timmar om dygnet

Detta ständiga sökande efter formen, att behålla formen, att inte tappa formen, dagen jag kan vara ärlig mot mig själv och säga Johanna nu är jag jävligt trött på att ständigt vara i form att ständigt försöka vara bäst i träning/match för jag kommer nog inte spela på denna nivån om jag känner att jag inte utvecklas längre när jag kommer känna så är dagen jag lägger skorna på hyllan och börjar skapa min egen startelva (kids) Jag hoppas jag får tillhöra den lilla skara som får bestämma själv när jag vill sluta, att de inte ska vara min redan sargade kropp som skriker Sluta med de du älskar och de nu!

Du bedöms ständigt över dina prestationer på träning/match, som sedan MÅSTE  bli till resultat, annars är det ett misslyckande

Ja man kan väl  påstå att man är en 24timmars elitidrottare och de på gott och ont men mest gott, ibland undrar jag vad fan jag sysslar med och ibland så vet jag precis vad jag sysslar med och varför,men det är ändå i stort sett bara i motgång jag tänker så, tänker att varför håller jag på med detta och varför lägger jag ner all min tid på att sparka på en boll, när man kan göra mer betydande och avgörande saker som att tex att försöka rädda världen, hjälpa andra som mår dåligt eller far illa, 

Ibland är allt för glamouriserat, människor som inte förstår tror att man går och fikar mellan träningarna, finns säkerligen sådana som gör det, men i vårt lag och jag ser det som ett extra tillfälle att träna EXTRA, för att bli bra måste man träna, Jag ville bli bäst i yngre ålder, jag har haft lite som kommit i vägen, så nu vill jag bli så bra som möjligt, för realistiskt sätt kan jag aldrig bli bäst längre!Men fortfarande bli jävligt mycket bättre och de ger mig energi. Man måste vara realistisk och sätta upp realistiska mål, men jag menar absolut inte att man ska hoppa över sina dröm mål, det har jag alltid haft, och de är de målen jag tittat på i motgång som gjort att jag kämpat mig tillbaka då livet visat fingret åt mig.


MATEN…

att vara en 24 timmars elitidrottare på mitt sätt innebär press, ständigt gå upp i tid äta en riktig frukost på mitt sätt för att inte förstöra kroppen genom hård träning och belastning, sen se till att fixa i ordning något att ha direkt efter träning tex smoothie eller mjölk och äkta ren kakao, som måste fixas på morgonen, jag går och jobbar där jag måste ha med mig något annars tar fotbollskidsen kål på mig, därefter måste jag äta innan min träning, jag vägrar vara lat att köpa färdig mat i låda de kan vara det mest vidriga jag vet och förstår verkligen inte människor som äter de, jag måste äta efter middags träningen, sen gå och lägga mig för att orka nästa dag som kräver lika mycket av mig, och nej alla gör inte så här, jag är otroligt seriös med det jag gör absolut men noggrannheten har tagit mig dit jag drömt om med! så rätt eller fel? Rätt för mig! träning på högsta nivå är alltid nedbrytande, så mat är livsviktigt om jag ska klara av detta varje dag. Jag äter skit en gång i veckan för JAG tror eller nä jag VET att de inte funkar att mata kroppen med just en massa socker.

STYRKA/ÅTERHÄMTNING….

tränar vi/jag två gånger i veckan för att klara denna lååååånga svenska fotbollssäsongen, för att inte förstöra kroppen helt så måste detta finnas med i planeringen, vi gör maxbelastningar, knän tar stryk se på mina, man säger att när man gör en riktiningsförändring så är det som att lägga ett ton på knäna, tänk er friidrottare dom maxar varje träning för att bli bättre, se hur mycket dom förstör sin kropp, se bara S Kallur hon måste både träna för att bli snabbast och samtidigt hoppa över en jävla häck, den kraftutvecklingen hon måste göra varje träning är helt sjuk som vi egentligen inte förstår men kanske på sin höjd kan föreställa oss. Vi tränar inte bara ben för att bli starka, vi tränar styrka i ben för att bli explosiva och snabbare, där många tror att man bara blir tyngre FEL! ja om man tränar just FEL så ja! återhämtning efter match och en del träningar, något man hela tiden måste ta ansvar för så man inte går sönder.

DE SOM BLIR LIDANDE...

är dom jag älskar, mina vänner min familj, men jag vet också att mina riktiga vänner är införstådda med vad jag sysslar med och varför jag gör det, dom vet att jag är lycklig av att göra detta, och jag tror och hoppas att de vet hur mycket de betyder för mig, att dom finns för mig, en elitkarriär håller inte i evighet,  ingen håller en kniv vid min hals varje dag och säger att du måste göra detta johanna. Det är mitt beslut det är mitt liv, och ingen kommer i vägen för detta. All övrig tid vilket inte är så mycket försöker jag fördela ut på de som betyder mycket för mig.

FESTER/ RESOR

finns det knappt utrymme för, sällan sommar semester, det blir på vintern, men de är ju då jag verkligen behöver det, då kroppen skriker på hjäääälp, i november/dec är kroppen slut den vill nästan gå i ide, då måste jag ge den cred genom en välbehövlig sol semester, ladda upp batterierna för ännu en låååååååång svensk förssäsong , jag kommer köra på så länge jag inte känner att fy fan jag spyr på denna försäsong, jag tillhör nog verkligen få som alltid ser fram emot den när Januari månad börjar. Dessutom har jag ett antal år kvar i livet där jag kommer resa. Jag har dessutom sett de som många andra inte sett, en jävla massa fotbollsplaner/arenor hehe

Utrymmet för fest finns knappt, men jag påstår inte att jag inte är mänsklig jag festar, jag dricker ett glas vin, och njuter, men jag super aldrig skallen av mig jag behöver dom cellerna på planen så jag kan tänka snabbare i olika situationer än alla andra, hehe, som Iniesta säger på frågan varför han sällan nickar, - varför ska jag göra det? jag använder huvudet i spelet! jo Iniesta de ser vi med dit geniala du, alltid steget före alla andra, jag vill med vara sån! så där har ni mitt svar på varför jag inte superskallen av mig  och framförallt inte gjorde i ung ålder.

FöREBILD

man måste sträva efter att alltid vara en förebild, allt du gör säger iakttas och noteras, du bedöms, man kan inte bete sig hur som helst.

Jag klagar verkligen inte på mitt liv, de är inte därför jag gör detta inlägget vill bara försöka få människor att förstå … Jag älskar detta livet jag får ju göra det jag älskar och få betalt för det...


 

  LYCKA


 

  GLÄDJE



kärlek/johanna







LONDON OS 2012

LIVET VS. MIG 1-2

De tog lite tid innan jag skrev ett blog inlägg om de underbara telefonsamtalet från Dennerby…. men här kommer känslorna på print..

Mina vänner det här är så fantastiskt stort så ni anar inte,jag tror att man måste uppleva ett OS för att verkligen förstå det, jag är berikad av att fått vara med på ett tidigare nämligen Peking 08, men den här gången är de på andra premisser jag är i 18 truppen, äntligen fick jag ett glädjande besked mitt i all min sorg, äntligen ler livet tillbaka på mig,

Efter första matchen med klubben i år stirrade jag på den här bilden

 


men det har vart en vansinnigt jobbig tid med mycket hårt slit bakom, Hade de inte vart för min fantastiska sjukgymnast Karin, världens bästa Leif Swärd som trollade med mitt knä när jag trodde allt var kört, för då var det verkligen ett mörker för mig, jag vill också tacka min underbara mamma, mina vänner (min familj) men för en gångs skull tackar jag mig själv, 


De gick dagar när jag tvivlade, men uppenbarligen fler dagar där jag trodde på det, Jag har vart inne i en period där jag tyckt att livet vart så orättvist mot mig, och de klart att det inte är så förbannat konstigt jag har förlorat någon så speciell, och sen förlorade jag även de näst bästa för en period FOTBOLLEN, man blir en ofrivillig individuell idrottare när man kör rehab, de är du mot din skada, bara de skriker FAAAAAAAN…. men än en gång visar jag lång fingret åt livet, och det verkar som de börjar fatta att de spelar ingen roll va livet ger mig för utmaningar Jag ska klara av de på ett eller annat sätt, men de har som sagt inte vart lätt, och de kommer det aldrig bli… jag vet att jag kommer bli tvungen att gå igenom mycket mer utmaningar i livet.. just nu försöker jag bara unna mig själv att njuta i nuet..

När jag kände minsta lilla tvivel lyssnade jag och läste jag den här texten.. det gjorde att jag hela tiden påmindes om min inre styrka..

 


***

Nuet för mig just nu mina vänner är att jag väldigt snart skede kommer att få vara med om ett OS, befinner mig just nu i Coventry, imorgon spelar vi vår första match i gruppen mot Sydafrika, det är en fantastiskt stämning i truppen, de ska bli så fantastiskt roligt att de drar igång,

***


Ett stort tack till alla ni som skriver värmande ord, som glädjs åt min framgång, de är ett utav de finaste man kan göra att glädjas med andra, ett stort tack till er som också delar med er av er sorg, när jag framförallt skriver om min egen, ni hjälper mig i mitt sorgarbete, jag känner mig inte lika ensam när ni delar med er! NI är BRA!

Kärlek// johanna

känslan skriker stolthet…...

När man gjort den resan som jag gjort det senaste, så måste man njuta av de roliga stunder som dyker upp titt som tätt mitt i allt mörker, just nu njuter jag, jag är där jag vill vara, bland de bästa spelarna i Sverige, ända sen barnsben har jag haft som mål att en dag få bära den blågula dressen, sen jag var 15år har jag fått möjligheten att representera landslaget, f15,f19,u23 och A

Att bära den är få förunnat, och jag tror att många som bär den glömmer att njuta varje match man får, INTE JAG!! igår när jag fick syn på tröjjan med mitt namn på blev jag så glad och lycklig, de låter säkert skit löjligt, framförallt hos dom som gjort ett antal matcher och vart givna.. Jag tar varje tillfälle jag får att njuta, för man vet aldrig när de är slut, när resan är slut, och när resan tar slut vill jag luta mig tillbaka och kunna berätta att jag njöt varje samling, varje träning, varje match..

******

Det är häftigt att befinna sig en grupp där alla strävar mot samma mål, grupper är häftiga, jag valde just lagsport för det är så jävla kul att nå mål tillsammans att skratta gråta tillsammans, att lyckas och misslyckas tillsammans, tänk att stå där själv som individuell idrottare, ne fy fan! jag är förmodligen ett flockdjur, att få uppleva saker tillsammans med fantastiska människor, de är häftigt! Och tillsammans gör vi varandra bättre.

 


******

Jag tror att helt generellt ska man njuta mer i sitt liv man vet aldrig när ens resa är slut, vad det än gäller, NJUT PEOPLE… storheten i det lilla är att kunna njuta lite varje dag, hitta något och var glad åt, då kommer du känna dig lite gladare varje dag, du sprider också energi omkring människor du tycker om, framförallt när du lever tätt inpå andra…


 

 



 man ska alltid ta sig tid...

 

   








Äldre inlägg