fotbollsgenerna fick jag av pappa,har sett få bilder på mamma med dubbarna på i Bergdalens matchtröja, såg inte vidare naturligt ut, ja på den tiden motionssport, men hon gillade fotboll, och har alltid haft ett fotbollsintresse, det räcker gott och väl för mig, hon har vart en trogen supporter under hela karriären, och det är jag otroligt glad för, som jag skrivit är jag så glad att jag haft två stöttande föräldrar, de är en stor del i min framgång, utan dom hade det vart tufft, man var inte bra på att säga de i ungdomens år, man tog allt för mycket för givet, men när man börjar förstå livet inser man att man står i evig tacksamhetssFör det är ju faktiskt så att ens föräldrar har olika roller i ens liv, jag och mamma gick inte ihop, men det blev bättre och bättre när jag flyttade hemifrån, och nu vill jag stolt säga att hon är min bästa vän, jag kan inte önska mig en bättre mamma, jag tycker det är viktigt att man har "vår grej" med sina föräldrar, det var med pappa jag gick och kollade fotboll med över hela Borås, det var "vår grej" vårt intresse, mamma och jag shoppade, men jag har alltid velat ha något mer som är "vår grej"
så därför har jag beslutat att hon ska lära mig sy, (sluta garva,vet att ni garvar)min mamma är en fantastisk hobby sömmerska, en hobby som hon kan tjäna lite extra pengar på, men hon har inte känt något sug, hon får infall ibland, men jag hade velat att hon drog igång lite grann nu när hon är pensionär, när jag bläddrar i fotoalbumen så ser jag att de flesta kläderna jag hade var sydda av mamma, vi hade inte gott ställt, men var inte fattiga, hemmagjorda bebiskläder är ju urgulligt ,sen kommer man upp i åldern där de är töntigt man måste ha märkeskläder man vill passa in blabla skit löjligt tyvärr en skit sanning, sen kom perioden där jag blev äldre och mamma sydde klänningar jag pekade på tyg och visade hur de skulle se ut, och hon sydde skit enkelt och mina vänner var fulla av beundran, många frågade vart jag köpte den osv, morsan är verkligen svin duktig.Jag varken gillade eller ogillade syslöjd, de avr bara en påtvingad grej och de gällde bara att ta sig igenom de åren, senaste åren har jag ändå gjort några desperata försök att leva upp till min mors kunskap, har virkat mössor, och gjort ett par byxor, men de är de här med tålamod, när ja inte kan blir jag vansinnig spottar och fräser svär åt de där jävla tyget som kanar nålen som går av snett som fan och att jag inte får ihop de matematiskt, så nu ska jag alltså kasta mig utför ett stup ja förmodligen samma känsla, in i den otrygga syvärlden, frågan är hur länge mitt tålamod håller, men den här gången ska ja ge mig fan på de! kommer börja med inneflugan som är nu man ser och läser överallt, göra napphållare å dreggelappar, har beställt allt på internet tar två veckor att få hit de, sen är mitt terapi arbete igång, sen tar vi de vidare mot något högre höjder man måste ju börja någonstans, mamma skrattar mig i ansiktet, men detta ska bli "vår grej" och har vi tur kanske det blir några beställningar, måste komma på något bra namn för vår design, har ni tips? bring it! Min vän Anneli är grym, jag är jävligt imponerad, hon gör skit mysiga saker och hon har smygit igång min inspiration kolla in hennes grejer på instagram repodesign.. 

Jag har alltid haft ett intresse för kläder, detta kanske är ett litet litet steg, de jag vet är att jag kommer ha en grym lärare, hoppas hon har tålamod och ett gäng synålar på lager… 

 

 

Puss/johanna