Där står jag i den blå gula dressen från start mot Island och sjunger, eller sjunger och sjunger försöker iallafall halvt tondöv, direkt när den började smög känslorna på mig, några tårar rullade nerför kinden, av två anledningar, dels att jag var lycklig just i den stunden, jag njöt, framför och bakom mig och vid avbytarbåset hade jag ju Sveriges bästa fotbollspelare, då kan man ju inget annat än att njuta, sen tänkte jag så mycket på min pappa, jag saknar varenda minut med honom, allt med honom, jag kände att även fast pappa inte finns kvar hos mig rent fysiskt  så ska jag göra han stolt ändå.

I bussen till arenan satt jag och kramade hjärtat som jag gav till pappa på sjukhuset, jag tittade på den hela vägen..


När vi sen kommer till arenan så går vi alltid ut och känner på mattan, jag blickar upp mot skyn och solen lyser ner starkt, idag var den verkligen stark,  inte konstigt de var ju pappa som gästspelade just där och då, han strålande ner på mig och jag kände värmen..Tack!

pappa…..

Pappa var verkligen med mig idag under matchen, den gick ju bra, kände mig avslappnad, jag kunde vara den jag vill vara på plan, det var riktigt roligt på plan, vi krossade dom helt enkelt med 4-1

 Direkt efter matchen tog känslorna över igen, en blandning mellan trötthet,lättnad,glädje,saknad och sorg, allt detta då kan ni tänka er, just nu är jag utpumpad inside out.. matchen gick bra, just då ville jag ringa dig pappa, och de gör ont i mitt hjärta att jag inte kan det, men jag vet attdu såg matchen från första parkett idag, Pappa jag saknar dig och älskar dig väldigt mycket

Just idag kändes de verkligen som livet log åt mig…

Jag väljer att ta med mig den här känslan så länge jag bara kan..

Vill ge en stor kram till spelarna runt omkring mig här, ni är underbara, Tack

kanske inte blir utsedd till årets bild men ändå…haha

Så skönt att du Stina finns i min närhet….

Lotta och jag

Kärlek/Johanna