Mammas Mat

Igår när jag gjorde mina skeva, andrahandssorterings mat muffins, som till och med grisarna säkert hade fnyst åt om de bara stirrat på dom*men de va jävligt goda och mättande* fick jag hemska tanken, den var så hemsk att mitt hjärta slog utananför kroppen, började nästan svettas,blev mörkrädd och illamående när ja kom och tänka på att tänk när ja blir mamma och ska laga mat till mina barn,

för det jag menar är att jag kan iof bara tala för oss tidiga 80-talister, är att vi vart berikade i hela vårt liv med god mat, va händer när våra reliker dör ut, och ja vi SKA BORDE hylla våra mödrar mer, för att de gick med värkar, och säkert en skit graviditet som inte bara innehöll massa lycka, de har uppfostrat oss,tagit hand om oss och format oss, TACK! men sånt tror ja vi ungar som är inne i vuxenlivet nu kan växa in i den kavajen, men MATEN, nu får jag svettningar igen, kom och tänka på hur otacksam man va när man var en liten med, kasta i sig maten som man vore på mcdonalds, för att annars missa man massa roligheter på gården när de andra lekte, nu får ju leken vänta och maten ska avnjutas hehe, eller ne man är fan lika mat hetsig fortfarande, ja ska dämpa mig och börja idissla maten, som kamelen och kossorna, de är därför de tar 14 dagar för dom att svälja, de njuter helt enkelt, de  ska ja med!

Bara tanken av stå och göra en gryta som ska stå i några timmar innan man gör del 2, leder till prestationsångest nu och ja har fan inga barn, tänk all den tid och omtanke som legat bakom alla måltider man ätit, så tittar jag ner på mina egna måltider som just nu i livet innehåller en massa basmat, *jävligt bra för kroppen dock* men all kärlek bakom då?, den har jag jävla inte hittat naturligt än, jag har dessutom självklart en fantastisk svärmor, Ann som lagar gudomlig mat, och det blir ju inte bättre och ångesten släpper inte över huvudtaget när man kommer hem till henne och ser vad det står på bordet,  mat mat mat jag älskar mat, NI får inte dö ut, hur ska vi klara oss,

jag är orolig för vår generation och vår kommande generation, antingen får ja isolera ungarna från mormor gällande mat, så man slipper höra jag älskar mormors mat,jag vill åka till mormor varje dag och äta mat, mormor är bästa kocken, mormor mormor mormor, ungar är ju äckligt brutalt ärliga,

eller så får ja helt enkelt unna ungarna detta,släppa stoltheten, och den förmodliga tävlingsjävulen som säkert kommer sitta kvar på äldre dar, och helt enkelt ta kritiken som ja kommer få, kommer ju bara ha mig själv att skylla för att jag vart en lat fotbollspelare som vill att allt ska gå fort som fan, innan man får en bitch flip och börjar kasta grejer då kroppen börjar självsvälta en halvtimme efter träningen, för handen på hjärtat johanna, de dröjjer nog länge innan ja gör två timmars rätter med kärlek och slit bakom,

mamma jag älskar dig! så fantastisk på så många sätt!