Fotbolls tankar som passerat under min nyliga skadeperiod

 Kan säga att jag vart i en fotbollskoma, första gången som jag funderat på om detta är värt de? Mina tre tidigare knäskador var bara små hinder i vägen, de  fanns inget annat än att komma tillbaka, var ju så förbannat ung, man funderade inte på framtiden då… Under min skadeperiod som jag nu tagit mig ur så har jag funderat, är fotboll så roligt? Men jag har alltid haft den här lyckan djupt inom mig, men de som låg över mig dessa två månader kände jag inte igen, och ja tror att de dels beror på vad jag gått igenom de senaste med min pappas bortgång, man får nya perspektiv på livet perspektiv som jag aldrig känt innan, klart att man hamnar i andra tankar när man är skadad och inte kan göra de man älskar, men efter pappas bortgång är allt annorlunda, sen tror jag att smärtan jag hade när ja skadade mig senast var annorlunda, så illa att jag tvivlade på att komma tillbaka även fast jag har den här grundviljan och mentala styrkan inom mig. Och de konstiga är att detta är inte i närheten av den tid som mina korsbandskador och broskskada tog.. Jag blev lite rädd för mig själv och mina tankar under denna period, de var svårt att ta fram styrkan,  jag vet inte hur jag tog mig till rehabpassen , för känslorna var inte men de kändes som de inte var jag som körde styrkan fast de givetvis var jag som satt på den förbannade cykeln, äckliga tjockmattan som gjorde de trötta sträck böj spänn övningarna…

många tror att jag är stålmannen att jag klarar alla motgångar som finns, men jag bär verkligen inte alltid min mantel, jag är svag vek och liten ofta, och jag har lärt mig att tillåta mig vara de, och tro mig de är SVÅRT att tillåta sig de, jag gråter varje dag efter pappas bortgång, han var min värld och jag fick aldrig säga de till han på slutet för när han låg på sjukhuset och fick den där jävla lunginflamationen så gick de på bara 10 timmar och 24 timmar innan han dog fick jag reda på att han bara hade 2-3 månader kvar att leva, de är hårt och jag vet att jag aldrig kommer komma över att jag inte fick chansen att säga viktiga saker till han.

Lyckan återfunnen..

så kom dagen förra veckan när jag fick klartecken att vara med på uppvärmningen, då kom fotbollskärleken tillbaka inom mig som att vara nykär, en ren bekräftelse hur mycket jag älskar fotbollen, men man visste inte hur knät skulle reagera på den nya belastningen, dagarna efter har jag ökat och ökat och i lördags hoppade jag in och spelade mina första minuter, jag var lycklig igen, men någon sakandes på läktarn PAPPA.. jag har fortfarande inte stått på en lineup på valhalla sen pappa somna in, och jag vet att de kommer va så mycket känslor..

Vill tacka alla för ett fantastiskt stöd, lite överallt twitter/Facebook/mess ni är en del i att jag lyckats ta mig tillbaka på kort tid, ni påminde mig hela tiden mig om min kärlek till fotbollen tack!

Kärlek/Johanna

Twitter/almgren23