Sitter på bussen mot Kristianstad som vi ska möta idag, som vanligt med massor av tankar.. just nu tänker jag på hur mycket föräldrar betyder, de uppfostrar dig, de ska skydda dig, de ska hjälpa dig att skapa självkänsla, inge känslan att du är bra som du är, de ska vägleda dig åtminstone i din inledning i livet, många gör de livet ut för sina barn, föräldrar bär ett enormt ansvar, synen på livet, vad de anser vara rätt och fel, ett sjukt svårt jobb, de du får höra vid matbordet varje dag tar du som barn med dig i livet tills du själv får fundera ut om det är rätt eller fel, min pappa säger att…..min mamma säger att….någonstans kommer ens tydliga syn på saker och ting oftast från hur du uppfostrats.

***

Jag är uppfostrad i ett kärleksfullt hem, där alla alltid har vart lika mycket värda oavsett vart du kommer ifrån, Jag var bortskämd med att överösas av  kärlek och att vad jag än tar mig an så kommer jag lyckas, en inre drivkraft att våga saker i livet, Det var inte så mycket prat om självkänsla, förr gjorde man ingen skillnad på självkänsla kontra självförtroende,tror garanterat att de är många som inte vet skillnaden, jag har hela tiden fått bekräftelse att jag är duktig genom idrott, men haft osäkerhet om jag duger som människa inte bara som Fotbollsjohanna, och det tampas jag med än idag, duger jag verkligen när jag inte spelar fotboll? är jag en bra människa? de har blivit viktigare för mig att försöka vara en bra vän/människa/dotter än att vara en bekräftat bra fotbollspelare.

 Fina!

***

Man kan inte skylla allt på sina föräldrar att man är på ett visst sätt, för de kan finnas bakgrunder till deras beteende som man glömmer ta hänsyn till, där man själv kanske inte fick den kärlek man behövde, inte den support och stöd, där man aldrig fick höra att man var bra eller dög, där de skapas en osäkerhet, när man sedan blir förälder själv så ska du försöka bryta de sociala arvet, alltså de beteendet du växte upp med, och jag kan tänka mig att de inte är helt lätt..

Jag kämpar med min självkänsla som sagt väldigt ofta, det finns många övningar som man kan göra, 

***

Det jag egentligen vill säga med det här är att man ska respektera sina föräldrar, skrik inte åt dom när du inte håller med, var inte grinig över små saker, umgås med dom, åk iväg, ta er tid att bara sitta och lyssna, gör dom glada se till att dom vet hur mycket dom betyder hur mycket man älskar dom, hylla dom, tacka dom egentligen för livet! För ni kommer aldrig veta hur länge ni får ha dom kvar i ert liv, jag gick i tankar om att jag skulle få behålla pappa livet ut, men vi väljer inte ödet, så det gäller att ta vara på varje sekund vi har tillsammans, det finns så många saker som jag hade velat göra med pappa, en sak var bara att släpa med han till jul på Liseberg en sista gång när jag fick reda på att han inte skulle finnas vid min sida livet ut..Jag hade velat prata mer om hans liv som han levt, nu kommer jag bara få uppfatta hans liv genom gamla bilder och genom andra familjemedlemmar och vänner.

till sist, snåla inte med er kärlek till era föräldrar en dag kommer ni också stå framför deras kista, se till att inte ha någon ånger..


Har valt ut två klipp, jag varnar för att det är känsligt men vackert på samma gång, man får sig en rejäl tankeställare…..


 


Tack för att ni läser.. förhoppningsvis tycker ni att det kommer något vettigt ur mig =)

Mamma jag älskar dig!

Kärlek//johanna