Valde Bruce Springsteens låt Paradise, jag har säkert lyssnat på låten över 70 ggr den senaste månaden, jag lyssnar på den när jag går till träningen när jag går hem från träningen, hemma i lägenheten, jag gråter varje gång, för den är djup och vacker och väldigt mörkt, tryck på play och lyssna medan du nu läser om mina känslor 9 månader efter min pappas insomnande...



  Såg en fantastisk måne här om kvällen, den lyste så klar den var tydlig, försöker se de som om de var pappa som visade sig, den var vacker som pappas leende alltid var. Min fina pappa, jag är så glad att han var den bästa pappan i 27år, jag hade inte kunnat önska någon finare människa som far, med det goda hjärtat, jag är stolt att ha hans blod rinnande i mig, när jag nu sitter och kollar på gamla bilder när jag var liten så ser jag en stolt pappa som älskade mig, blicken på alla kort mot mig och blicken jag ger tillbaka skriker lycka , skriker  kärlek som bara vi förstod mellan varandra, ett speciellt band som jag aldrig igen kommer få uppleva ett band jag alltid kommer bära med mig och värna om, ett band där jag alltid minns att kärlek och omtänksamhet ska gå före allt….på så många bilder på mig som barn försöker jag göra det han gör, klippte han gräsmattan gick jag jämte med min gå vagn, tvättade han bilen gick jag jämte med tvättsvamp, rensade han fisk stod jag och lade ner fisken i hinken, rensade han landet satt jag med jord i munnen med solhatten..


9 månader har gått fort men ändå så jävla långsamt… vi skulle göra så mycket mer än vad vi fick göra tillsammans, när jag tittar på mamma och ser saknaden och sorgen i hennes ögon så vet jag att jag inte är så ensam som jag som ofta känner mig, vi delar ju detta, mamma och jag, min mamma är stark, den starkaste jag vet, vet att pappa ler från himlen när han ser att vi är tillsammans, då är allt som det ska, NÄSTAN, mamma är den stora anledningen att jag klarar av detta, och jag vet att det är jag och Malin och Christer som gör att hon klarar av dessa numera ensamma morgnar och nätter. 

Jag vill vara den glada, positiva Johanna som är som vanligt, men jag klarar inte alltid vara det även fast jag alltid försöker göra mitt bästa, men sorgen tar över allt oftare, det kommer aldrig kunna bli som vanligt, det vanliga finns ju inte längre kvar, men det kan i alla fall bli någorlunda bra igen så småningom, 


-- DEN SOM GRÅTER, GRÅTER OFTAST INTE FÖR ATT DEN ÄR SVAG, UTAN FÖR ATT DEN HAR VARIT STARK FÖR LÄNGE-


Åren jag och pappa ändå fick är vackra fina men ännu ljumna, när vi trixade på gräsmattan i stugan, när jag svingade fiskespöt utan att dra upp den där trådrullen vände mig om och såg att de var han som jag fått på kroken, den fastnade i hans flytväst, han skrattade vi skrattade och jag älskade stunden

Han var så rolig utan att han egentligen visste om de, så naturlig, att se han spela boule, han tyckte det var så trevligt, han var riktigt bra på det, han kallades ju för "kungen" han hade så roligt när gänget spelade, och jag njöt när jag såg på, jag älskade att se han lycklig glad och skratta, såg också på honom hur roligt det var dom gångerna jag var där och tittade på, han ville visa mig att han var bra.

...några rader till dig pappa...

Kan egentligen inte beskriva saknaden med ord vad du betyder för mig, även fast du inte finns längre så är det fortfarande du och jag, även fast jag inte längre får svar på mina frågor så vet jag att du hjälper mig med svaren och guidar mig i livet genom att försöka ta rätt beslut, svaren kommer från min själ, där du finns inlindad i min kärlek till dig, de flesta i min omgivning kan egentligen  inte förstå vad jag går igenom, men du ska veta att jag tänker på dig dag som natt, livet är svårare när du inte finns nära mig, men jag vet att du ler ner mot mig från himlen,våra minnen ger mig den energi och styrka jag som ofta behöver sen du lämnade mig, jag önskar så innerligt att jag kunde vrida tillbaka tiden, tiden läker inte alla sår , kommer aldrig tro på det, men jag kommer vara tvungen att leva med saknaden och bli tvungen att hantera det. Större delen av mig kan fortfarande inte förstå att du är borta hade gett vad som helst för att höra dig andas igen, men varje sekund, minut, timma, dag, veckor, månader och år så är jag allt närmre att få se dig igen. Det är vad jag måste våga tro på!

DU ÄLSKADE MIG OCH OCH JAG ÄLSKADE MIG


KÄRLEK/JOHANNA