kvällen den 10e varje månad har jag svårt att sova, jag sover egentligen dåligt varje natt, men den 10e är det som värst, jag tillbringar tankar åt pappa varje dag, men den dagen är alltid värst, de påminner mig om att nästa dag kommer bli en större kamp än de andra dagarna i månaden, för jag vet att den 11e kommer jag påminnas om den hemskaste dagen i mitt liv, dagen då jag inte hann säga att jag älskar dig och inte få höra det tillbaka, alla andra dagar var jag berikad att höra det ifrån han, men inte den 11 dec förra året, jag hade kunnat offra så mycket för att just fått höra de tillbaka just då innan han lämnade mig och mamma ensamma vid sängkanten, men han kunde inte de för han var så hög på morfin för att han inte skulle ha så jävla ont, jag låg i väntrummet medan mamma och läkaren visste att de bara handlade om sekunder, jag önskar att jag hade vetat att han skulle lämna mig ensam den morgonen, som jag har skrivit tidigare kommer jag aldrig glömma ropet från mamma - du måste komma han dör nu, jag sprang in och såg hur han låg och kämpade, mitt älskade lejon låg där och kämpade emot det sista andetaget..

-pappa jag älskar dig, du kan gå nu

den tidiga morgonen fick jag inget svar….

Juni månad har vart extra jobbig, det var ett halvår, pappas födelsedag, mammas födelsedag och första midsommaren utan pappa, han saknas oss så förbannat mycket,allt blir så tydligt ,rollen han hade i vår familj blir än mer tydlig nu när han inte finns hos oss, Det gör ont i mitt hjärta,

*Jag önskar att han fanns hos mig så jag fick se han le, höra han skratta och känna hans omtänksamhet och värme,

*men istället måste jag minnas hans leende, minnas hans skratt, och minnas hans omtänksamhet och värme

och så småningom kommer jag värna hårdare om det, nu är jag allt för ledsen,förkrossad,arg och ledsen, det är för tidigt, jag har inte gått vidare, och jag vet inte riktigt om jag kommer kunna göra det, känslan av grymhet finns fortfarande hos mig

När jag gick upp idag, var jag själv, går iof upp först av alla i landslaget, tog till mig mina 2ägg, gjorde min egen müsli, men iallafall, när jag satte mig tittade jag upp på tavlan över mig de var ett sådant där skepp vet inte vad de heter men pappa var sjöman när han var liten, han hade en tatuering på ett skepp, då började tårarna rinna, pappa berättade alltid massa historier om när han var på sjön, och jag älskade att höra han prata om det, jag önskar så att jag fick höra fler, men det kommer jag inte få göra mer, det gör så ont..

Pappa

 du var så full av liv

men livet tog dig ifrån mig

Du älskade alla som stod dig nära väldigt högt

jag önskar jag kunde krypa upp i din trygga famn

varför lämnade du mig,

Det var ju alltid du och jag

tänker på dig natt som dag.


….Jag älskar dig…..

 

pappa när han låg och vilade med vår katt Uffe, det fanns bara en person som fick hålla i uffes tassar, och det var pappa, världens finaste pappa…

Kärlek/johanna