Just nu är jag inne i en skit period, det finns fysisk smärta och psykisk smärta, har båda just nu, de ena botar jag med morfin tabletter och de andra försöker jag bota med att ha positiv energi omkring mig,
Jag är snart 30 år och gjort 6st knä operationer, mellan 2010 och 2012 hade jag konstant värk, värst var sömnen, vaknade av värk, som växtvärk x5 men det blev sjukt nog min vardag jag lärde mig leva med det, lite gott och blandat innan träningen (voltaren) så var det löst, efter min operation 2012 blev det så bra, ingen värk, så man är ganska tålig mot smärta, det är sällan jag klagar, de gör ju inte saken bättre å klaga, små skit klagar jag aldrig över, de är liksom som det är, idag är det en vecka sen operationen, för andra har det gått snabbt för mig kan ett träd förflytta sig snabbare, det är självklart att det inte ska va ren njutning efter en operation, eller snarare slakt som detta var enligt Leif själv -har du ont? -njaae, inte så farligt - konstigt för jag slaktade i stort sett ditt knä! -aha ja men ok jag har jävligt ont i mitt knä, en tablett till nu!!!! De som är de jävliga är att smärtan sitter fortfarande i, och den här gången är jag gnällig, så här ont har det aldrig gjort under någon av de andra operationerna, det är ett sånt jävla tryck, och jag behöver fortfarande ta tabletter,gillar inte ta en massa tabletter, det påminner mig om de där skrinet äldre har måndag tisdag onsdag…… Men nu slänger även jag in handduken för smärta är fan inget kul, höll på att svimma igår i duschen, bara de var en kraftansträngning, hoppas de släpper väldigt snart, och de finns de som genomgår mycket värre saker så skärp dig Johanna!!!
Det är jobbigt med båda smärtorna på samma gång, det är bara jävligt att genomgå en av dem, de psykiska just nu är att veta att mina lagkamrater just nu befinner sig på soliga breddgrader skrattar och kör roliga träningar, de första träningslägret jag missat med laget, det känns i de här stora fotbollshjärtat, sen beskedet om nödvändig operation va jag inte nere på tränignarna,jag kunde inte, de smärtade, och va ska jag göra de med min nuvarande pissenergi, ger ju inte mina lagkamrater ett skit, mer än att de kanske fått dåligt samvete att de skrattar å att jag är ledsen, och de ville jag inte, även min ovissa framtid som fotbollspelare gör ont, morgonen börjar med en örfilen, godmorgon till verkligheten johanna, jag är en väldigt positiv människa annars, sen allt hände har jag fått slita med den positiva energin, som jag normalt har naturligt, jag är inte mig själv just nu, och det är jobbigt, men ja tar mig igenom det snart,måste bara låta mig få vara i skiten ett litet tag, nå botten, för att sen plocka upp mig och börja vägen tillbaka, kommer jobba mkt med mig själv den här gången, skriver om det en annan dag, smärtan av saknaden av pappa är ständig,fan va jag saknar han, älskade pappa…. vår kärlek kan aldrig dö…
Imorgon är en ny dag…
puss
3 kommentarer | Skriv en kommentar