Blogg

Tror att de ändå finns en hel del därute bland er läsare som kanske undrar hur de är att vara halvtid/heltids proffs, hur man har det, hur man ser på saker och ting, är verkligen livet bara härligt som fotbollspelare? har vi verkligen inga problem? är vi från en annan värld? saknar vi vardagliga bekymmer, kan säga att det finns bra många i-landsproblem, äter vi precis vad som helst utan ångest? är vi så gulligull mot varandra i alla lägen vi fotbollsbrudar? saknar vi komplex? inte direkt jag själv har bra många komplex, många vänner säger att de skulle vilja byta liv med mig, jag kan ju absolut inte ha några bekymmer så som jag ser ut, lever, jag har muskler jag har de och de blabla, ja jag har komplex, kan inte köpa några nya byxor under försäsongen och ja kommer absolut inte i mina gamla, ja kan knappt gå i högklackat då vaderna skriker efter luft, sista hoppet att få tillbaka eller nä just de det har aldrig funnits några bröst, är att man förhoppningsvis kommer bli mamma en dag, man får alltid höra när man inte går i mys/träningskläder vart ska du? ska du käka ute? nääääää jag ska bara gå hem i ett par jeans är det ok? eller så får man höra va fin du är, jasså du menar att jag har mascara idag? jag jag vill ju inte se ut som att jag sover eller så vill jag ju visa att jag har ett par ögon haha, eller man går i linne på sommaren jävlar hur ofta är du på gymet? nä alltså de är medfött… 

hittade några fantastiskt roliga klipp, med mycket ironi och glimten i ögat, där jag känner igen mig en hel del, därför skrattade jag så tårarna rann, ni som har spelat eller spelar kommer verkligen känna igen er också, så här kommer en inblick hur vi fotbollsbrudar har det, tyvärr är det ingen text, så ja hoppas ni var på engelska lektionerna….

….it aint always sunshine and bright…. 

man har också privilegiet att få vara med på bild med läckra utryck och poser

 

 

hoppas ni fick lite gött flabb!

kärlek//johanna

tryck på play innan du läser så känner du min kärlek och sorg på djupet

Istället för att tårarna på min kind torkar, ja nästan dunstar av sommarens sol när de rinner nerför min kind är det nu kylig november månad, istället fryser tårarna till is när jag går mina kvällspromenader,allra mest rinner dom då det är en sådan där fin natt och stjärnorna och månen syns, då tänker jag på pappa världens finaste pappa, det gör ont när tårarna fryser de värker precis som i mitt hjärta när tankarna på pappa träffar mig som ett knytnäveslag i magen.

på väggen hänger pappa så vacker, i mina minnen finns han fortfarande vackert kvar, Gravstenen är så jobbig att se på, jag vill inte att hans namn står där, jag kan bara inte acceptera att pappa är borta jag vill inte det, vi skulle ju ha så många fler år tillsammans..

Pappa

 

Jag tror att när du låg i den där hemska sjukhussängen och hade de där kala vita väggarna runt dig, så tänkte du tankar och undrade säkerligen saker som tex hade jag haft ett bra liv en bra uppväxt, jag antar att du säkert hade frågor som du ville ha svar på, precis som jag ,innan du drog dina sista andetag, jag önskar jag fick dessa frågor så jag kunde svara på varenda fråga hos dig nära dig, så att du kunde somna in på ett fint och tryggt sätt då stunden var kommen 

när jag tänker på att du somnade ensam de där kvällarna innan, så gör det ont, men det som räddar mig från att inte känna mig totalt värdelös är att jag var hos dig och sov nära dig dagen du inte orkade mer, pappa jag behöver dig,

du gör mig till en bättre människa även när du är borta, det är sant, för minnen och ord från dig är inlindat i mitt hjärta ord och minnen av dig gör att jag ens orkar leva varje dag...

jag tror man aldrig kommer leva på riktigt om man inte älskar från hjärtat, det är därför jag trots att du lämnat mig kan leva vidare, men ibland känner jag mig död, halv, ensam

du behandlade och värnande om mig som att jag var  din ros, du gav mig utrymme att växa, du gav mig alltid styrka inte bara när jag såg ut att behöva den utan alltid och de fick mig att känna trygghet hela tiden, du öppnade dörrar som egentligen var låsta i min värld var du den bästa.

varje gång jag tvivlade såg jag in i dina ögon dom skrek att jag inte behövde tvivla utan att du behövde säga något.

drömmer om att du viskar i mitt öra att du alltid kommer finnas hos mig och torka mina tårar när livet visar sin kalla sida, men när jag vaknar får jag en otäck otrygg känsla och jag vill bara blunda somna om så jag får se dig och träffa dig igen.

jag kommer få leta länge tills jag finner vägen att kunna gå vidare med mina sår, nu får du vägleda mig med din själ, även fast du inte finns är vår kärlek oövervinnerlig,

 

Imorgon är det fotbollsgalan, minns när vi satt hemma och skojjade sa vi att den dagen då jag blir nominerad då ska jag inte ta med min pojkvän, då ska jag ta med pappa, vet inte om du förstod de pappa men jag skojjade inte, men det blev till verklighet och tårarna rinner när jag nu skriver att om den dagen en dag kommer så är det försent…. pappa jag älskar dig

Amor Vincit Omnia

Kärlek//johanna