Blogg

här posar vi framför den lokala skylten i stan

Press, neetz, Cami,Schouggen, Marre &jag

Jane, kissie, Yaya, gräset, wells

Bibbi, katten, stinisen, lollo, cirkus sulan

Kärlek till mitt lag

Jag har turen som fÃ¥r ha en privat sponsor, jag har Puma och är riktigt glad över detta, för de har de absolut snyggaste street och träningskläderna, deras kollektioner är väldigt färgrika, de leker med färgerna, och jag tycker de är riktigt uppiggande med färger, istället för att köra safe med svart och vitt, tänkte lägga upp lite bilder pÃ¥ nÃ¥gra plagg som jag har som favoriter, jag älskar skor har en hel del, skor kan man aldrig fÃ¥ för mycket av, eftersom mitt liv bygger pÃ¥ mycket träning är det alltid roligt att bära snygga träningskläder, jag jobbar ute som fotbollsinstruktör och dÃ¥ behövs rejäla kläder med... 

 jackor som dessa är det bästa jag vet du kan använda dom bÃ¥de i träning och i vardag, när du vill kl dig sportigt

 denna använder jag när jag är ute och löptränar

jamaica, snygg tunn vindjacka

 Regnjacka, ett mÃ¥ste i Göteborg och framför allt jag som jobbar ute.

KÄRLEK//johanna

Fick ett telefonsamtal i förra veckan från en person, han presenterade sig, och började prata om mitt lilla engagemang om cancer, och berättade att han hade lite idéer för mig, sen sa han men mitt batteri tar slut så jag ringer imorgon… Jag blev riktigt nyfiken vilken jävla cliffhanger han lämnade, gick och funderade på vad de kunde vara, nästa gång vi pratades vid var vid en lunch, där jag fick träffa 3st underbart sköna killar, de pratade om deras ide, och hur de ville hjälpa att stödja cancerfonden, och att de ville ha med mig och Glenn Hysèn, jag blev oerhört driven av deras entusiasm och driv i detta, hade de inte sett så drivande på detta hade jag inte ställt upp, för jag vill inte gå in i oseriösa saker, när jag som person sällan gör de oavsett vad det gäller, dessa grabbar har träffat på cancern i sina liv och är oerhört trötta på att man hör de så ofta och att det tar våra nära ifrån oss, och där fångade dom mig, för de var av den anledningen som jag startade min insamling, så jag är otroligt stolt att få vara delaktig i det dom startat…

Genom grabbarna pÃ¥ riktnumret.se  sÃ¥ fick jag och Glen varsin T-shirt i kollektion, skit ballt, att ha en egen T-shirt och min dröm blir nu att vilja se sÃ¥ mÃ¥nga som möjligt med dessa T-shirtar för att visa att ni vill som oss fÃ¥ ett slut pÃ¥ detta vidriga, sÃ¥ gÃ¥ in pÃ¥ deras hemsida, och beställ hem detta, ni kommer göra mig otroligt glad, det kommer väldigt snart komma in skitläckra mössor med sÃ¥ hÃ¥ll utkik efter dessa, hjälp oss att sprida detta genom bloggar,FB, TWITTER  hjälp oss färga livet med rosa, och visa att vi stÃ¥r enade i detta, med denna rosa T-shirt vill jag göra en hyllning till vÃ¥ra nära som gÃ¥tt bort, jag vill ge människor som gÃ¥r igenom denna vidriga sjukdom stöd genom att visa med denna T-shirt att de inte är ensamma i kampen….KLICKa HEM DEN HÄR http://www.riktnumret.se/

Det vore väldigt kul om ni skickade bilder på er i T-shirten så jag får slänga upp dom i bloggen, maila mig på j_almgren23@hotmail.com

 dam modellen , här hittar ni den

http://www.riktnumret.se/hem/t-shirt-johanna-almgren/ 

Snygge Glenn

ROSA Kärlek//johanna

Det var Ett bittert slut på ett häftigt Os, Men att få chansen att få göra det bästa som finns under taken på dessa arenor är något man alltid kommer bära med sig, morsan har allt lirat på dessa arenor…. Vi ville till Wembley, en jävla match ifrån Wembley, det hade vart förbannat häftigt att få spela inför över 70.000 pers, men tro mig jag njöt , fantastisk ruccola på samtliga planer. Tyvärr låg jag med feber och magsjuka så jag missade hampden Park

Min ROOMIE & JAG

Eller Ricoh Arena som den heter, här spelade vi våra två första gruppspels matcher, mot Sydafrika och Japan

Här på Riverside Stadium spelade vi vår precamp match mot Storbritanien

Här spelade vi mot Kanada i sista gruppspels matchen, ruskigt cool Arena

Kärlek/johanna

Var på en viktig inspelning idag, om rasism, det var jag Anton Hysèn och Mikael Stahre, vi måste bli enade om att det inte är ok, texten löd så här..

Hej, jag heter Johanna Almgren och är fotbollsspelare…

I samhället idag finns det problem med rasism och utanförskap. Men vi vill inte att det ska finnas i vår fotboll. Det ska inte spela någon roll vilken bakgrund man har, hur man ser ut eller vilken hudfärg man har. Därför jobbar vi för en fotboll där alla känner sig trygga och välkomna, där alla får plats att vara sig själva.

Vi har alla ett ansvar att arbeta för en trygg fotboll, oavsett om vi är spelare, ledare, föräldrar eller supportrar. För att kunna skapa en trygg miljö i sitt lag, mÃ¥ste man börja jobba med sig själv och hur man bemöter andra. Om man vill bli en bra fotbollsspelare räcker det inte bara att träna pÃ¥ teknik, man mÃ¥ste ocksÃ¥ träna pÃ¥ att bli en bra lagkamrat och motstÃ¥ndare. 

Ett sätt att jobba för en trygg fotboll där det finns plats för alla, är med utbildningar från Ge rasismen rött kort. Vi fotbollsspelare är många, och tillsammans kan vi göra stor skillnad. Vår fotboll är för alla, ge rasismen rött kort!

 

Ge Rasismen Rött Kort (GRRK) är en kampanj där fotbollsföreningar, spelare och åskådare kraftfullt tar avstånd från rasism och andra former av intolerans och diskriminering på och runt Sveriges fotbollsplaner.

Vårt arbete syftar till att skapa en trygg fotboll och främja inkludering. Att delta i kampanjen eller utbildningen, är att ta ansvar och tydligt markera att er fotbollsförening eller skola tar avstånd från rasism och intolerans såväl på, som runt våra.

Vårt mål är att alla människor skall kunna ta del och njuta av fotbollen utan att behöva bli utsatta för våld eller trakasserier i någon form.

Mer info hittar du pÃ¥ deras hemsida http://gerasismenrottkort.se 

läser på min text.. man är ingen naturbegåvning direkt ..haha…. tagning 2088447 Kör!

Dags att agera mer än vad vi  gör

Charmiga Anton Hysèn ger Rasismen rött kort

Stahre och Lasse Kongo

Kärlek/johanna

Varje sår lämnar ett ärr, och varje varje ärr bär på en historia – en historia som säger: Jag överlevde!

Har tänkt och gråtit mer än någonsin den senaste tiden, tänker tillbaka på många fina stunder, så förra månaden och fram till nu har varit tung, många minnen sen jag var en liten tjej har rullat som film framför mig, jag har bläddrat bland mina foton, varenda gång jag sett bilder på pappa har jag brutit ihop fullständigt, otröstlig där inget räckt till, jag har fått plocka upp mig själv från golvet totalt trasig, trasigt hjärta , tom, mentalt slut, men det som plockar upp mig varenda gång är min vilja att fortsätta leva att fortsätta tro på att livet har så mycket att ge, jag vill överleva trots denna enorma sorg som jag bär inombords, den är lika mycket inlindad i mitt hjärta som kärleken till den enda man som jag kommer älska så hårt så djupt. Jag har suttit med bilden av pappa stirrat in i hans ögon på bilden, att en blick på en bild kan vara så levande har jag aldrig upplevt innan, han ler så vackert med sina ögon, hans leende var som den vackraste solnedgång,

 Vet att jaga skrivit de fler gÃ¥nger, men antagligen är det för att jag förmodligen är pÃ¥ slutspurten av min fotbollskarriär, kanske har en 2-3 Ã¥r till,  och de är de här med min sorg över att mina barn aldrig kommer fÃ¥ uppleva sin morfar, utan det blir jag som fÃ¥r berätta för dom, och jag kommer berätta med en oerhört stolthet, värme, ja ska ge dom en vacker bild av honom,

 Det har gÃ¥tt tio mÃ¥nader och jag är i mer behov av att ha pappa i mitt liv än nÃ¥gonsin, sÃ¥ mÃ¥nga frÃ¥gor jag vill ha svar pÃ¥, rÃ¥d, jag kommer pÃ¥ mig själv att jag är pÃ¥ väg att ringa pappa, diskmaskinen krÃ¥nglar ju hans nummer är fortfarande kvar pÃ¥ mobilen, jag är inte redo pÃ¥ lÃ¥nga vägar att radera det, jag vill veta vad han gör, om han kan stanna över hos mig, jag är pÃ¥ väg att duka till honom fortfarande, de är fortfarande sÃ¥ att jag lyssnar när nÃ¥gon öppnar ytterdörren till trappuppgÃ¥ngen och sitter förväntansfull att pappa ska rycka upp dörren le mot oss och vara glad över att vara hemma och fÃ¥ träffa oss, i samma stund sÃ¥ kryper den hemska vidriga verkligheten pÃ¥ mig, jag vill bara ta av mig verkligheten och elda upp den ibland, blunda och sväva iväg, sväva iväg till pappa, se han igen krama han och aldrig släppa taget om honom.

Jag hade kunnat ge vad som helst för att fÃ¥ se honom pÃ¥ läktaren, höra han skratta, le Ã¥t livet, sitta i soffan med sin bästa vän fjärrkontrollen och bläddra igenom text tv, se han göra frukost varje söndag, gÃ¥ in till deras sovrum och krama honom pÃ¥ morgonen när han läser morgon tidningen, skojja med honom, spela kort, spela sällskapsspelet Alias och skratta tills vi inte fÃ¥r nÃ¥gon luft, men istället mÃ¥ste jag Ã¥ka upp till kyrkogÃ¥rden och stÃ¥ och se hans namn pÃ¥ en sten,  allt är sÃ¥ overkligt samtidigt som jag vet att detta är verkligheten, jag vill fortfarande inte inse att han är borta,  mitt hjärta slÃ¥r utanför kläderna när jag stirrar pÃ¥ stenen framför mig, de finns ingen hejd pÃ¥ tÃ¥rarna, för när ja stÃ¥r där sÃ¥ tänker jag pÃ¥ allt vi skulle gjort, allt jag ville uppleva! Jag fick inte ens ta hand om honom,  livet bara slet han ur mina händer, jag kommer aldrig förlÃ¥ta livet för det, jag vet att man föds och dör med pÃ¥ ett sÃ¥ grymt sätt, utan att jag fick säga det jag ville, det kommer jag aldrig förlÃ¥ta livet för.

Kärlek//johanna