Blogg

När pappa förlorade kampen mot Cancern, har jag vart förbannad på livet därefter började jag tävla mot livet, många gånger har jag vunnit, men många gånger har det vart helt hopplöst, till en början kände jag som den här texten, och det är många gånger som jag fortfarande känner så….

I can't win, I can't reignI will never win this gameWithout you, without youI am lost, I am vain,I will never be the sameWithout you, without you

LIVET VS. MIG 1-2

De tog lite tid innan jag skrev ett blog inlägg om de underbara telefonsamtalet från Dennerby…. men här kommer känslorna på print..

Mina vänner det här är så fantastiskt stort så ni anar inte,jag tror att man måste uppleva ett OS för att verkligen förstå det, jag är berikad av att fått vara med på ett tidigare nämligen Peking 08, men den här gången är de på andra premisser jag är i 18 truppen, äntligen fick jag ett glädjande besked mitt i all min sorg, äntligen ler livet tillbaka på mig,

Efter första matchen med klubben i år stirrade jag på den här bilden

men det har vart en vansinnigt jobbig tid med mycket hårt slit bakom, Hade de inte vart för min fantastiska sjukgymnast Karin, världens bästa Leif Swärd som trollade med mitt knä när jag trodde allt var kört, för då var det verkligen ett mörker för mig, jag vill också tacka min underbara mamma, mina vänner (min familj) men för en gångs skull tackar jag mig själv, 

De gick dagar när jag tvivlade, men uppenbarligen fler dagar där jag trodde på det, Jag har vart inne i en period där jag tyckt att livet vart så orättvist mot mig, och de klart att det inte är så förbannat konstigt jag har förlorat någon så speciell, och sen förlorade jag även de näst bästa för en period FOTBOLLEN, man blir en ofrivillig individuell idrottare när man kör rehab, de är du mot din skada, bara de skriker FAAAAAAAN…. men än en gång visar jag lång fingret åt livet, och det verkar som de börjar fatta att de spelar ingen roll va livet ger mig för utmaningar Jag ska klara av de på ett eller annat sätt, men de har som sagt inte vart lätt, och de kommer det aldrig bli… jag vet att jag kommer bli tvungen att gå igenom mycket mer utmaningar i livet.. just nu försöker jag bara unna mig själv att njuta i nuet..

När jag kände minsta lilla tvivel lyssnade jag och läste jag den här texten.. det gjorde att jag hela tiden påmindes om min inre styrka..

***

Nuet för mig just nu mina vänner är att jag väldigt snart skede kommer att få vara med om ett OS, befinner mig just nu i Coventry, imorgon spelar vi vår första match i gruppen mot Sydafrika, det är en fantastiskt stämning i truppen, de ska bli så fantastiskt roligt att de drar igång,

***

Ett stort tack till alla ni som skriver värmande ord, som glädjs åt min framgång, de är ett utav de finaste man kan göra att glädjas med andra, ett stort tack till er som också delar med er av er sorg, när jag framförallt skriver om min egen, ni hjälper mig i mitt sorgarbete, jag känner mig inte lika ensam när ni delar med er! NI är BRA!

Kärlek// johanna

kvällen den 10e varje månad har jag svårt att sova, jag sover egentligen dåligt varje natt, men den 10e är det som värst, jag tillbringar tankar åt pappa varje dag, men den dagen är alltid värst, de påminner mig om att nästa dag kommer bli en större kamp än de andra dagarna i månaden, för jag vet att den 11e kommer jag påminnas om den hemskaste dagen i mitt liv, dagen då jag inte hann säga att jag älskar dig och inte få höra det tillbaka, alla andra dagar var jag berikad att höra det ifrån han, men inte den 11 dec förra året, jag hade kunnat offra så mycket för att just fått höra de tillbaka just då innan han lämnade mig och mamma ensamma vid sängkanten, men han kunde inte de för han var så hög på morfin för att han inte skulle ha så jävla ont, jag låg i väntrummet medan mamma och läkaren visste att de bara handlade om sekunder, jag önskar att jag hade vetat att han skulle lämna mig ensam den morgonen, som jag har skrivit tidigare kommer jag aldrig glömma ropet från mamma - du måste komma han dör nu, jag sprang in och såg hur han låg och kämpade, mitt älskade lejon låg där och kämpade emot det sista andetaget..

-pappa jag älskar dig, du kan gå nu

den tidiga morgonen fick jag inget svar….

Juni månad har vart extra jobbig, det var ett halvår, pappas födelsedag, mammas födelsedag och första midsommaren utan pappa, han saknas oss så förbannat mycket,allt blir så tydligt ,rollen han hade i vår familj blir än mer tydlig nu när han inte finns hos oss, Det gör ont i mitt hjärta,

*Jag önskar att han fanns hos mig så jag fick se han le, höra han skratta och känna hans omtänksamhet och värme,

*men istället måste jag minnas hans leende, minnas hans skratt, och minnas hans omtänksamhet och värme

och så småningom kommer jag värna hårdare om det, nu är jag allt för ledsen,förkrossad,arg och ledsen, det är för tidigt, jag har inte gått vidare, och jag vet inte riktigt om jag kommer kunna göra det, känslan av grymhet finns fortfarande hos mig

När jag gick upp idag, var jag själv, går iof upp först av alla i landslaget, tog till mig mina 2ägg, gjorde min egen müsli, men iallafall, när jag satte mig tittade jag upp på tavlan över mig de var ett sådant där skepp vet inte vad de heter men pappa var sjöman när han var liten, han hade en tatuering på ett skepp, då började tårarna rinna, pappa berättade alltid massa historier om när han var på sjön, och jag älskade att höra han prata om det, jag önskar så att jag fick höra fler, men det kommer jag inte få göra mer, det gör så ont..

Pappa

 du var så full av liv

men livet tog dig ifrån mig

Du älskade alla som stod dig nära väldigt högt

jag önskar jag kunde krypa upp i din trygga famn

varför lämnade du mig,

Det var ju alltid du och jag

tänker på dig natt som dag.

….Jag älskar dig…..