Om

 

 


hej, kul att du hittade hit till min blogg, 

Jag är ingen super bloggare, men  jag tycker det är kul att skriva av sig angående allt möjligt, jag skriver väldigt mycket om min pappas bortgång, jag går igenom ett enormt sorgarbete, och för mig funkar det att skriva om mina känslor, så mina blogg inlägg är väldigt varierande och ibland mörka, med mycket tung sorg, men när jag läser kommentarerna som ni skriver så ger ni mig styrka, för jag vet att jag verkligen inte är ensam, Eftersom jag är  fotbollsspelare i Kopparbergs/Göteborgs Fc blir de lite fotbollssnack, eller nej bra mycket fotbollssnack, Jag är intresserad av hälsa och välmående så det blir en del mat snack där jag lägger upp recept på bra och god mat, Hoppas jag får dig att stanna till och att du gör ett återbesök väldigt snart!

följ mig gärna på sociala medierna

instagram: almgren23

Twitter: almgren23

-- never look down on anybody, unless you're helping them up--

kärlek/johanna

Presentation

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Gratis blogg!
Enkelt och snabbt!
Helt på svenska!
Gratis blogg!

Visar inlägg från januari 2012

Tillbaka till bloggens startsida

il capitano…. ser framemot 2012… Jag med, med henne

Min fina vän och lagkamrat Stina Segerström


När vi mötte Umeå på Valhalla hände de som inte fick hända en av våra nyckelspelare och lagkapten drog av hälsenan, det skulle bli ett Vm år för Stina när världen rasade för henne, jag hörde ljudet när den går av och står bara och tittar, i chock, några tårar rullar ner från min kind då jag inser att hennes vm drömmar försvinner….

 

När operationen var klar, började vägen tillbaka, hon hade fokus från dag 1 med sin träning även fast de gjorde ont i hjärtat, i mina ögon är hon en hjälte, de slitet hon lagt ner, jag känner igen de i mig själv, varje dag i rehaben var en match, det var hennes första allvarliga (och sista) skada, och då vet man inte vad som väntar, bara det är en jobbig process för man har ingen kontroll, när comebacken närmade sig allt mer, tränade hon så mkt extra, jag är djupt imponerad av den inre styrka som hon visat, samtidigt vet jag känslan under sin rehabtid att man spyr på skiten att man bara vill skrika och gapa, 

2012

Kommer bli ett så jävla bra år för Stina jag känner de,  tomheten efter henne på plan har nu fyllts igen, de gjorde den redan i slutet av förra året men nu är hon igång på riktigt, she`s back, vi i laget är så förbannat glada att ha henne omkring oss igen, för när man blir skadad så blir man ofrivilligt en individuell idrottare, hon är den vanliga Stina med äckliga klockrena brytningar, och lika följsam…hennes roll i laget är så förbannat viktig, omtänksam och rolig, hon tar hand om alla i sin närhet, jag är glad och stolt att få vara en del av hennes fotbollsfamilj… 

de är de här jag snackar om…

 2012? Stina jag tror på dig..


Stinas ord: 

Får Jompas mac slängd i knät med orden: tänkte du kunde gästblogga lite? Okidoki tänker jag, läser igenom det hon skrivit här ovanför och nu tjurar jag så jag knappt ser vad jag skriver, tack för den! Ett riktigt jäkla skitår har det varit. Försökte länge hålla fasaden uppe och bara leva på laget och landslagets framgångar och glädje, men vem försökte jag lura? Självklart kan jag glädjas med framgångar men jag hade inte tagit mig dit jag är idag på att tycka det är kanon att stå vid sidan och titta på när. 

Skulle jag få ge ett enda tips till någon som ska ta sig igenom en så pass lång rehabtid skulle det vara att våga tycka det är skit fast inte på ett bittert sätt. Inte skylla på någon/ något eller tycka det är orättvis, bara lite skit helt enkelt. Folk runtomkring är inte tankeläsare (även om jag ibland misstänker några av mina närmsta vänner att vara det) och man blir förundrad av hur mycket kärlek och energi man kan få om man erkänner att man behöver det. Jag var lite trög med just denna bit vilket fick till följd att jag körde energin helt i botten och antagligen en hel del på minus också genom att bara helt maniskt mala på med rehabträningen. Det tar tid att bygga upp det lagret sen kan jag säga, istället för att fylla på så gott man kan under resans gång. Man behöver inte alltid vara överpositiv och tro att precis varenda liten grej går att ge en bra vinkling. När jag insåg detta (ngt sent) så kunde jag också se tillbaka och tänka, bra jobbat hörru, tagit dig igenom skiten i ett stycke och dessutom blivit ngt klokare, inte fy skam ändå. Idag sitter jag på hotellrummet i Turkiet med världens bästa lag, ska möta Frankfurt och jag vågar påstå att jag njuter mer av att få göra det än vad jag hade gjort om jag inte legat där på båren med en avsliten sena och en hel säsongs drömmar krossade. För även om man ska våga tycka att allt är skit så glöm inte bort att det ofta är från skiten du lär dig ngt, utvecklas, och vågar njuta när du kravlat dig upp. Sen skadar det inte direkt att ha två stycken egna rehabhjältar i laget i form av Ek och Jompa som gjort resan fast typ fyrafaldigt. Lyfter på hatten för er fantastiska människor och förebilder, ni är helt galet bra. Nu snör vi på oss skorna, stuvar in oss i bussen med resten av detta goa lag och lirar lite fotboll, hello 2012!

Oao/ Stina

Stina, vi lär av dig!

Tyvärr är denna goa människa förlovad, så dont even go there boys! 

Kärlek/ J



man måste våga drömma...


OS närmar sig……det är ett viktigt år

Blev intervjuad av Mattias Balkander på Gp förra veckan, en stund i intervjun kom det fram en man för att berätta att vi sitter och pratar under Gunnar Grens OS i London 1948 tröjja, svin stort, precis vad det är jag drömmer om i år, att få spela ett OS, det finns nämligen inget större inom idrottsvärlden att få vara en Os deltagare enligt mig, var med i OS i peking 2008,

intervjun hittar du här: http://blogg.gp.se/balkander/2012/01/29/alm-gren-och-en-guldtroja

:http://www.gp.se/sport/fotboll/1.843312-almgren-drommer-om-os




/ Drömmer mig bort….

0 kommentarer | Skriv en kommentar

hemgjorda hamburgerbröd

Testade för första gången att göra egna bröd till mina hamburgare, de funkade helt ok, man är ju van vid smaken av vanliga bröd, men jag kan nog vänja mig vid det här, bara tanken att detta gör mig starkare, så vinner den känslan över sockerkicken… 


Detta ger två bröd, så gör dubbelsats om ni är som jag och käkar 2 burgare, lovar att de mättar rejält

 1ägg

1dl vatten

1dl riven ost

1dl pofibrer (glutenhyllan)

1msk fiberhusk

1/2 bakpulver

salt

sesamfrön

i hamburgaren hade jag bacon,ost,lök,sallad, turkiskyoghurt 

Blanda ihop allt utom fröna, låt svälla i 20min, forma bullarna och tryck dit fröna, grädda i ugn på 200g i 20 min,

lycka till!!!

de små liven i ugnen


tadaaaaa



come to mama!

kärlek/J


0 kommentarer | Skriv en kommentar

Pizza på mina villkor...

PIZZA


Man kan sakna den där goa flötiga pizzan på slöa söndagar,så jag testade att göra pizza på mina villkor innan jag åkte till Spanien med dom blå gula, alltså pizza utan vetemjöl, och resultat blev följande…. förbannat go, Adam som är halv italiano godkände den till och med, då är det jävlarimej inte illa, den är fortfarande flötig och go för jag hade goa grejer på den, mer pizza utan vetemjöl till folket, sorry pizzabagarna, eller vänta! tänk om ni kunde göra degen så som jag vill! hade köpt pizza hos er lite oftare då! Hoppas på att den första pizzerian som gör detta ligger jävligt nära min bostad i Göteborg…kom igen nu!!!!


du behöver följande:

degen:

200g parmesanost tex  grana padano

8 ägg

1,5dl vispgrädde

4 msk fiberhusk ( istället för jäst ,finns på glutenhyllan)

lite salt

vill man vara lite roligare så kan man göra sin egna tomatsås, genom att ta 0,7 burk krossade tomater,kryddor efter smak tex oregano,cayenne,salt och rosmarin och en grönsaksbuljong tärning och koka upp detta

annars tog jag bara färdig tomatkross och saltade och peppra bara

sen så inhandlar du bara vad du vill ha på jag hade salami,riven ost, lök, ruccola och gorgonzola

man kan också dela upp pizzan och lägga på olika pålägg på två halvor,så får man två olika pizzor

så här gör du:

vispa ägg, grädde och fiberhusken med elvisp, blanda i parmesanen sist, låt den stå i 5 min, lägg ut degen på bakplåten, gör inte som jag och lägg på bakplåtspapper,den fastnar( blev skit sur) utan lägg ut lite bovetemjöl på plåten och sen degen så den inte fastnar

grädda i ugn på 250 grader tills osten smält och fått fin färg!

lycka till!

kärlek / J



Mitt tal om världens bästa pappa


jag ville hålla ett tal för alla som var närvarande på pappas begravning, jag samlade mod till mig, trodde inte jag skulle klara det, mitt hjärta slog utanför klänningen, men jag ville göra det för pappa, min rädsla att tala inför andra var bara tvungen att stå åt sidan för en stund, jag klarade hyffsat och fick fram det ändå, när jag kom till morfar delen kom tårarna….

JAG SAMLADE MOD, OCH BERÄTTADE OM PAPPA


pappa var en livsnjutare, han trivdes med sitt jobb, mycket tack vare sina fina kollegor, han älskade att vara i vår stuga, där han kunde slappna av och klippa sin matta hur han ville, han var noga med gräsmattan, han älskade fotboll och framförallt så älskade han att se mig spela, höjdpunkterna i slutet var att invänta varje hemma match, de fick han att ha något att längta efter, de är så mycket tack vare han att jag är något inom fotbollen,ja minns alla teknik banor jag fick dribbla alla varv runt fotbollsplanen på tid alla avslut från olika vinklar..jag har alltid värderat pappas närvaro när jag spelat väldigt högt, varje gång han kom till Valhalla såg jag han för han liksom lyste och de få gångerna ja missa han visslade han till på sitt speciella sätt, då såg ja att han var där, på uppställningen tittade jag alltid upp mot honom han log och gav mig trygghet, de här kommer gå bra, efter matchen fick jag alltid en stolt kram där han sa fan vad bra du var idag, det gör ont så ont.

han värnade om de han hade, såg till att alla skulle må bra  och var alltid en hjälpande hand, han var en karaktär som ingen missade, hans godhet och alltid så snälla leende  smittade av sig, han spred ett lugn omkring sig och sa som oftast de löser sig, det löser vi!

min uppväxt har grundats till en trygghet och en stor kärlek till allt jag gör, tryggheten i att va jag än gör så kommer de gå, med mycket slit bakom, en dag når man dit man vill, jag var ett barn som inte byggdes av materiella saker, de hände ofta att man blev tjurig om man inte fick vissa saker så som barn blir, men idag vet jag tack vare det, vad som är viktigt  i livet för mig, jag har alltid vart berikad av att ha mina föräldrar bakom mig, men även så många gånger fått stå på egna ben, jag har lärt mig att man inte ska leva sitt liv till 70% du ska leva ditt liv till 100% man kan tycka de är en klyscha men faktiskt så blir det till vad man gör det, mina föräldrar älskade varandra till 100% och de levde till 100% så tänker jag också göra, man kan inte längre säga att jag ska börja leva när jag går i pension, de finns  inget sen för alla människor, precis som idag, men det finns ett nu!

jag önskar självklart att jag fick mer tid med världens bästa pappa, men jag hoppades än mer att mina syskon skulle fått de, livet är så orättvist så ofta, vet att han levde med ett stort hål i sitt hjärta ,men de hålet blev mindre de sista åren, vet att han inget hellre hade velat ha alla sina barn och barnbarn väldigt nära, de var stor sorg för honom, men vetskapen att han levde för varje dag och höll sig ung gör de lättare för oss  i sorgen, min smärta är stor eftersom det blir mina barn som inte får uppleva sin morfar, han var världens bästa morfar till mina syskons barn,

vill avsluta med några  rader från stig Larssons fru Eva, som är tänkvärda för alla här inne..

- Ingen man älskar på allvar försvinner, dom finns inte i minnet som anekdoter, dom finns inte  i vykorten som de lämnat efter sig, dom finns inflätande i ens själ och hjärta, i ens sätt att tänka, att se på världen och vara i den. Dom har blivit delar av en själv, på så vis finns de alltid kvar. Jag tar därför vara på dom människor som finns kvar runt mig idag på mer bestämda sätt. Att kasta sig på ett flygplan för att hälsa på någon, fast det egentligen är för dyrt och fast man egentligen har mycket annat att göra, det är precis rätt sak, det är vad man borde gjort jämt, ATT SÄGA JA oftare.

Pappa jag älskar dig, du gav mig de finaste och det är Kärleken ,men det allra  finaste du gav mig var DIN TID.... tack för allt....tack för alla minnen..


Pappa finns verkligen inte mer…..

dagarna efter pappas bortgång..


pappa fanns inte längre, de var inte bara de att nu är allt över, du ställs direkt på prov att inte tappa allt fullkomligt, när du tror att du går in i det tyngsta och du kan börja sörja, 

då ställs du helt plötsligt mot frågor som gör dig illamående, där sitter man några dagar efter jag kysst min pappa farväl och ska välja kista, urna, gravplats,psalmer, låtar, jag ska välja blommor, va det ska stå, helt sjuka saker så nära inpå att man inte kunde fatta de… 

i tankarna var man, är det sant? ja det är sant jag sitter och planerar min pappas begravning, pappa som skulle leva många långa år till vi skulle uppleva mycket mer tillsammans, du skulle sitta på läktarn och ge mig styrka i mina matcher många år till, du skulle fortsätta torka mina tårar i motgång och glädjetårar när ja lyckas, du skulle lyfta upp mina barn när dom ramlar och slår sig, köpa godis i smyg till dom, nu torkar jag mina egna tårar för att just du inte finns hos mig längre, pappa de gör ont det gör så vansinnigt ont. Tankar och minnen snurrade inne på begravningsbyrån det var så mycket att tänka på en jävla massa beslut, beslut som ja egentligen inte var redo att ta ,men var tvungen för de är första delen, en jobbig och konstig sorgperiod, vi ville se till att han fick den finaste begravningen någonsin.. varje natt efter pappa gick bort låg jag och kramade hjärtat han fått av mig, jag kände hans närhet men ändå inte,låg och kollade på mina favorit kort på pappa, så fin, ditt leende fan!Ge tillbaks min pappa jag behöver han i mitt liv!

vi är berikade att ha fina vänner i våra liv, dem visade sig vara mer än fina, alltså helt underbara framför allt för min mamma, många vänner har vart uppe, de har pratat,ätit, fikat, promenerat, detta gillar jag för de är en trygghet för mig att jag vet att mamma har det så bra det bara går och är trygg, när jag inte kan vara hos henne och ta hand om henne, så ett stort tack till er. Det är många som skrivit på facebook med, ett jätte tack till er med!

Begravningen

Den var underbart fin, den blev som han hade velat ha den, en väldigt ljus och mycket personlig, en präst med värme och känsla, psalmer som man tog in i hjärtat, som syrran hade valt, ett underbart fint bildspel som min bror satt ihop spelades upp i kyrkan på storbilds skärm , den var så fin och man såg i människors hjärtan att deras sorg var stor, hela begravningen gick in i deras hjärtan, och ja tror att de kommer bli ett minne för livet för alla. Det fanns de vackraste blommor stående runt om pappas kista,som ni nära och kära,vänner och arbetskollegor valt ut, min fina lagkompis Olivia Schough sjöng tillsammans med sina tre systrar Lovisa, Lydia och Matilda, låtarna vi hade valt till pappa var THE ROSE, och DU ÄR FÖR ALLTID EN DEL UTAV MIG,tjejerna sjöng så vackert, allt var så bra, det var det vackraste farväl vi kunde ge pappa.

Det var en av mina tyngsta dagar, att se en vit kista med vackra blommor på, och ett stort rött hjärta med ett band vÅR KÄRLEK KAN ALDRIG DÖ

jag visste väl att det skulle komma lite folk till kyrkan, men att de kom så mycket att den fylldes gjorde mig varm och glad, väldigt stolt, stolt över att min pappa var så fantastisk snäll och omtänksam mot sin omgivning,

Vill ge ett litet extra tack till min fina vän Jenny Hallstenson som tog sig till Borås för att hylla min pappa och för att finnas vid min sida, tack till Lisa Ek som jag alltid kan byta vettiga tankar med, ni är viktiga i mitt liv!

Jag saknar dig pappa..


Den största hjälten i mitt liv

Den 11 dec 2011 fick Himlen en ny ängel

 Halva jag dog den morgonen, Min pappa rycktes ur min famn, och ur mitt liv, våra liv, ingenting kommer bli sig likt igen, ja livet går vidare med det kommer alltid finnas ett hål i mitt hjärta som för alltid kommer vara där, de kommer aldrig kunna ersättas, dessa 1-3 månader som läkaren sa att han hade kvar gick på ett dygn, de är så grymt ren tortyr för våra hjärtan att förstå, jag fick inte sagt allt jag ville säga, men mamma säger gång på gång att -han visste de hjärtat,

 Fan Ja vill ha garantier på att han visste, och nu kommer jag aldrig få höra han säga att han visste.

 pappa drabbades av lungcancer 2001, men jag visste att han skulle klara det, han var ju min pappa, världens starkaste pappa som klarade allt, andra gången klarade inte världens starkaste pappa de,

 under våren börjar pappa få väldig värk i armen, man gör en scanning och upptäcker att det är något som ligger och klämmer mot en nerv som i sin tur strålar ut smärta, vi får svar dagen innan midsommarafton 2011, cancern var tillbaka och mitt liv började sakta rasa framför mina ögon, ingen märkte av min oro min ständiga värk i hjärtat, något sa mig att detta kommer inte gå, men min tro fanns där, och så länge pappa trodde på de så gjorde de mitt liv lättare, jag var ju tvungen att visa mig stark inför honom, men egentligen ville jag bara stå och skrika rakt ut, skrika ut orättvisan, att världens bästa finaste omtänksammaste människa snart inte skulle få leva vidare,

 han gick igenom cellgiftbehandlingar och strålning i hopp om att krossa denna vidriga cancer som envist kommit tillbaka, men under i stort sett hela tiden fortsatte pappa att vara just pappa, en pappa som hade allt, han kämpade mot de som skulle bli hans död, men visade in i de sista varför han för alltid kommer vara den sanna hjälten i mitt liv…

 Han fortsatte gå på mina matcher trots enorm smärta, att se mig spela varje hemma match gjorde att han höll sig vid liv, varje match som han var på var så betydelsefull för mig och än mer nu i efterhand, styrkan att åka till Göteborg när han var så svag går inte att beskriva, vi hade våra rutiner mamma och pappa kom alltid på uppvärmningen dom strålande tillsammans och de gav mig styrka och trygghet, de få gångerna som jag missade dom, visslade pappa alltid på ett speciellt sätt, ett sätt som jag fortfarande inte lärt mig, men ja ska, när laguppställningen presenterades och mitt namn ropades upp kollade jag alltid upp mot honom, och han gav mig alltid de finaste leende på denna jord, så varmt så glädjande, han spred värme vart han än befann sig och jag vet att han fortfarande gör de vart han än nu befinner sig, efter varje match väntade dom alltid på mig och jag fick en lång kram och han sa under hela 2011 – FAN va bra du va! Jag ville alltid göra mina föräldrar stolta, efter alla dessa år av total stöttning, i skador, privatliv och med allt annat, när jag var en ung talang lovade jag dem ett hus i Spanien och en porsche till mamma, de gick sådär med de planerna, men nu vet jag vart jag fått min inre styrka ifrån, från dig pappa!

 Den 11 dec, drog han sina sista andetag cancern hade spridit sig till binjurarna och hjärnan,

 när jag kom hem från Usa så åkte jag hem till mina föräldrar för jag hade vart borta från dom så länge jag ville vara med dom under hela min ledighet, en kväll kollapsade pappa på golvet, jag sprang in i badrummet och kastade upp han på mina axlar och la han i sängen, de var då jag blev rädd och började ännu mera inse att mina barn inte kommer få växa upp med en morfar, att se han så svag att han inte kunde gå längre krossade mitt hjärta, dagen efter stöttade jag in honom i köket vi skulle äta frukost då trillade han ihop som en hösäck, Adam fick komma och lyfta upp han, jag blev så chockad att jag var närapå att svimma, den dagen började kampen och slutet på hans underbara liv, varje dag efter det fanns jag vid hans sida åkte upp två gånger om dagen, jag hade köpt han ett hjärta som det stod kram på, som jag sa att han skulle krama väldigt hårt när jag var borta så han skulle känna min närhet ändå,

 han log varje dag vi kom upp till honom och han hade fortfarande gnistan och humorn, pappa fick vara den pappa han alltid varit ända in i det sista, och det är jag glad över, en av de sista dagarna kollade vi på dam vm i handboll, mamma blev trött och var tvungen att åka hem och sova, pappa tittade vädjande på mig, ögonen sa att han ville att jag skulle stanna lite till, så jag frågade och han sa, - JA gör gärna de, för en gångskull tänkte han på sig själv vad han själv ville, och  jag är så glad att han sa de till mig den kvällen, jag fick han att skratta och han fick mig att le, han var ständigt orolig för mig och mamma, han var uttorkad och väldigt torr jag smörjde in hans  tunna förtvinade rygg, glad att jag gjorde de istället för någon sjuksköterska pussade han på kinden och talade om för honom hur mkt jag älskade honom och åkte hem,  dagen efter åkte vi upp på morgonen och hans son Richard hade kommit från Örebro vi var uppe tillsammans, innan Richard kom upp berättade han hur mkt han önskade att sin dotter Sabina fanns här med, men hon bor i Buffalo, så hon kunde inte komma, han hade velat ha alla sina barn där,

På kvällen åkte vi dit igen och han började må väldigt dåligt hans värden blev sämre och han andades som genom ett sugrör, det var jobbigt att se och höra att det var så ansträngande han hade åkt på lunginflammation, jag kände mig så hjälplös, jag och mamma åkte inte hem den kvällen magkänslan sa att vi stannar här, vi är vid hans sida så han kan klara det här, vi är här tillsammans! Som alltid! Runt 01 på natten stabiliserades värdena men andningen var fortfarande ansträngande och han pumpades med morfin, jag gick för att blunda ett tag i väntrummet, 05 på morgonen vaknar jag och hör att det är kritiskt inne hos pappa, jag hör läkaren säga det är nog dags att du hämtar din dotter nu, mamma springer in och säger att du får komma han dör nu han dör nu! Detta kommer för alltid eka i mitt huvud, jag sprang in till honom där jag såg han kämpa för att överleva han ville vara kvar hos oss, men kroppen orkade inte längre jag tog hans hand, de syntes att sakta så började han se mer och mer harmonisk ut pappa var på väg att lämna oss,, tårarna rann medan jag höll hans hand hårt  och pussade han och sa –det är ok pappa jag älskar dig men du kan gå nu, några få andetag senare så hade vår största kärlek lämnat oss..

 Just nu har jag väldigt svårt att se hur livet kan gå vidare, hur ska jag pappas flicka klara mig?

VÅR KÄRLEK KAN ALDRIG DÖ

fina underbara pappa

älskar dig så djupt,  saknar dig så!

 

 

 

 

materiell lycka...

Lite sköna sport outfits…


Snygg höst/vinter väst

snygg vindjacka, och ett par matchande boxningsdojjor

allt från puma som ni ser,med det absolut fräschaste sortimentet

kärlek/J

verktygen är viktiga...

Det är så sjukt viktigt att spela i ett par sköna fotbollsskor, alla är verkligen inte sköna, jag har privilegiet att ha egen sponsor, så jag får chansen att prova olika modeller, jag har smala fötter, därför har jag valt denna modellen, nackdelen med att vara kvinna och spela fotboll är att senior modellen ofta börjar i större storlek så man får gå ner i junior, inte så jävla ball, skorna jag hade förra året var de skönaste skorna jag haft någonsin, det som är skit är att jag inte får den modellen i år, för de görs bara i större storlekar, men jag börjar springa in den nya modellen nu… men det tar tid… men de ska nog bli några assist ändå..puma har alltid läckra färger…

Torbjörn hatar grälla färger, så när han har brist på förslag på lag indelning säger han alltid de med fula skor där borta, då är de alltid vi med lysande färger, de finns bara svarta skor i hans värld, han säger att man blev nedsparkad på hans tid om man hade färgade skor, jo de stämmer väl fortfarande…sätter i denna bilden då som ett av alla bevis att de fortfarande är så..


R.I.P mina favorit skor

men vi blickar framåt..

den senaste färgen, trodde tb skulle få hjärtinfarkt när ja kom ut med dessa……

kärlek\J

nu får gärna våren komma….

fick två nya sweethearts på posten idag, blir lika glad varje gång det ligger ett avi i brevlådan…people! de går inte att ha för mycket skor….

 svin schyssta


dessa är så sjukt lätta, underbart goa att gå i...


0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg