Siffrorna ovanför är årtal på mina knäskador, jag har legat på operationsbordet mer än jag suttit i tandläkarstolen

2000 slet jag av korsbandet i vänster knä 15 år gammal i en match, rehab på drygt ett år, 2001 sliter jag av korsbandet i höger knä i en inomhus turnering, båda gångerna är jag själv och vrider knät i en riktningsförändring.     Som 15 åring förstår man inte mer än att man vet att man blir borta från de man brinner för ett bra tag, men man förstår inte vad som väntar och vad som krävs, Mina föräldrar stod vid min sida hela vägen, jag fick också fantastisk bra rehab bland kunniga människor, men jag fick växa upp snabbt när de gällde att ta ansvar. I mitt huvud fanns bara jag ska tillbaka.

2001 spelade jag en sketen inomhus turnering, vilket jag inte skulle ha gjort så tätt efter, det är så mycket start och stopp på inomhus golv även fast de är bland de roligaste jag vet så gråter våra knän när de är spel inomhus. Enda skillnaden denna gången i rehaben var att jag visste vad jag hade framför mig, både på gott och ont, ont att jag visste hur lång tid de skulle ta och hur mycket svett och tårar de skulle vankas. Gott var att jag redan var ganska stark i skallen även fast de givetvis var knäckande, mina föräldrar körde mig till Göteborg 2ggr veckan för att jag skulle få bra rehab träning på Ifk kliniken. Sann föräldrakärlek är dom evigt tacksam för detta. För på Ifk kliniken finns de så inåt helvete drivande sjukgymnaster, som sparkar dig i röven när du är låg och påminner dig "vart är du är på väg" dvs vad vill du med det här! och som också ger dig cred när du sliter och inte slarvar.

2006 spelade jag en trött svenska cupen match mot Hällersåker, ni vet att när man spelar på en sådan här nivå så är sådana sorts matcher mer uppvisningsmatcher och att visa omgivningen skillnaden på nivåer, sen är de kul också, vet själv också när jag var yngre så ville man ju givetvis mäta sig med dom bästa hela tiden, kommer ihåg när Anna Svenjeby spelade någon match på skoj när ja var bra ung, det var ju skit kul att spela mot henne osv. I allafall så gjorde jag bara en acceleration framåt med boll, då lossnade en broskbit stor som en tumnagel vilket är väldigt stort på en knäskål, känslan var den samma som att sticka in en pinne i ett cykelhjul medan du cyklar. Vaknade upp från operation med förmodad meniskskada, då kom chocken, smällen, mitt fotbollshjärta krossades, läkarn satt på golvet med rödsprängda ögon och berättade att det var värre än väntat, min värld gick under, såg rubrikerna i tidningen -Almgren lägger av karriären är över pga alla knäskador- men allt tvivel från omgivningen gjorde mig starkare anledningen till att jag klarade så bra som jag gjorde var målmedvetenhet, envisheten tron på mig själv och framförallt kärleken till de runda lilla livet, vet ju att den enda som kommer kunna ersätta den sorts kärlek är mina framtida barn. Skadan tog nästan två år för mig att komma tillbaka så allvarligt var de. 

2012 Nu i tisdags hände d e jag trodde jag skulle få slippa, hade ändå funkat bra om man tänker på min skade bakgrund, de senaste två åren har vart de bästa i min fotbollskarriär just för de att jag fått vara skadefri. Träningen innan den matchen jag sett fram emot så länge Arsenal hemma, så fick jag en en ruskig smärta, som att någon slog med en hammare de hårdaste den kunde över knäskålen, kände igen smärtan lite men ville inte tro de, men efter några dagar kände jag att de är allvarligt att vila och lite rehab inte kunde rädda de denna gången, gjorde ont bara jag gick, därför togs beslutet att "bara rensa lite" 4 veckor max om allt går bra, men då ska ni veta att min själ gråter när jag bara är borta från fotbollen i två dagar..

Nu börjar resan….. Vet att ni är med mig… tack för allt stöd… Och ett stort tack till mina fina lagkamrater som bryr sig och min pojkvän och mamma som finns vid min sida, önskar pappa fanns i min närhet inte bara i mitt hjärta..

gräsliga strumpor gjorde de bästa av situationen, vek dom som fotbollsstrumpor, lite mer jag vill jag påstå hehe


operations klädseln bringar ett sådant skönt lugn, Noooot


 Var självklart tvungen att ta en bild direkt innan , hehe riktigt ful, skickade denna till mina lagkamrater så de fick garva lite, 


Ja här ligger jag framför teven, tur Leif visade sina Picasso skills så han inte skulle ta fel knä, de värsta är att de finns nog renoverings objekt där med, eller nog DE FiNNS!

..Comebacken kan ta start..

KÄRLEK/ JOHANNA