2011-12-11   05.05

...Jag fick låna en ängel…

för 1år sedan ryckte livet pappa ur min famn,

tryck på play medan du läser 

 

Jag minns paniken ...

jag ligger på soffan i väntrummet för jag klarade inte längre att höra pappas andning, som att andas genom ett sugrör, det gjorde ont  i mig att höra, jag kunde inte göra något jag kunde inte hjälps honom, han låg pumpad på morfin kämpandes som ett lejon

jag hör läkaren säga, de är bäst du hämtar din dotter nu...

, mammas röst : han dör nu han dör nu du måste komma johanna

jag rusar upp, förstår inget jag minns inte hur jag tog mig dit, ser han kämpa, men jag ser också att de handlar om hans sista sekunder i mitt liv, jag håller om honom tillsammans med mamma, jag ligger jämte honom tårarna rinner, jag tänker tanken ta mig istället snälla låt han leva,,, sedan säger jag det jobbigaste jag sagt, du kan gå nu pappa du behöver inte kämpa längre, jag älskar dig..

han drar sina tre sista andetag, själen lämnade och kvar låg bara ett skal kvar, jag var inte beredd på de, jag var inte beredd på synen av honom, ligga där, bli kall och stel, inte svara mig, inte höra han, han låg där väldigt fridull, men jag kommer aldrig glömma detta.... vaknar så många ggr när detta spelas upp för mig om om igen...

Men när jag blundar, så hoppas jag alltid att jag får se han igen, för det är numera bara i mina drömmar som jag får träffa honom...

Det har vart en lång 1 årig resa med mycket sorg, Hela det här året har bara flytit fram, jag minns knappt något jag gjort, för det vart så mycket sorg, många mornar har jag bara vaknat och haft ett mål, att ta mig igenom dagen, jag vaknar tvättar mig i ansiktet stirrar in i spegeln ansiktet ger gör mig påmind om hur mycket jag gråtit detta året, hur jag somnar själv med gråt i ögonen hur jag somnar jämte Adam och när han somnat har jag gråtit, tårar av saknad tårar av minnen tårar av sorg, tårar av orättvisa tårar av en enorm grymhet om hur någon på det sättet rycks ur mitt liv, rycks ur min vardag en vardag som var fylld av pappa, genom telefonsamtal fåtal sms, hans närhet på hemma matcherna…. 

Men allt de här är fortfarande inte verklighet för mig, min känsla är att, nu får du komma tillbaka pappa, du har testat oss nu, men samtidigt vet jag att väldigt snart kommer det uppdagas på riktigt för mig att han faktiskt inte kommer tillbaka, under detta året har den tanken bara infunnit sig någon få gång, men det är nu den inre styrkan kommer ställas på prov dessa närmsta kommande år, ju mer  närmre jag kommer familjelivet desto jobbigare kommer det bli, det kommer alltid vara tungt på högtiderna, kommer fortsätta vara jobbigt den 11e.. Men jag ska alltid försöka hylla honom när jag sörjer, jag gråter öppet, det kommer bara, jag skäms inte, det är diamanter som rullar nerför min kind, det är inte för vem som helst tårarna rinner, det är för väldens bästa, han jag älskar högre än livet..

Min kärlek till livet gör att jag kan ta mig igenom varje dag under saknaden av pappa, jag trivs med livet även fast det pekar finger åt mig ofta, jag lever för min fina mamma, jag tror att jag har mycket att ge livet, vet att pappa ville att jag skulle klara av detta även fast jag såg oron i hans ögon när han var sjuk, han ville ju ta hand om sin lilla flicka, som han alltid har gjort, de kändes som han led mer av att se oss må dåligt , jag har upptäckt mycket hos mig själv under de här året, framförallt att jag klarar mig, jag är en överlevande.

Min gaddning berättar... 

 

Under detta år har jag haft mycket fina stöttande människor omkring mig, några närmre än andra, men med en varm stöttning, ni påminner mig om min inre styrka att klara av orättvisan.. och jag hoppas att ni kommer finnas med mig under dessa närmsta år som kommer för de kommer bli än mer tyngre.

Just här och nu hade jag kunnat skriva en bok om min sorg, mina känslor bara pumpar ur kroppen, bara när jag stod vid graven idag, ville jag bara skrika rätt ut, vet att jag kommer skriva mycket nu i December, har mycket mer som måste komma ut, jag kan inte gå och bära på allt....

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

kände att en dag som denna vill jag ha min familj omkring mig, för jag vet att jag och mamma inte är ensamma om sorgen av pappa, nämligen vår familj, så vi beslöt oss för att ha en liten minnes kväll hos mamma, mina syskon Malin och Christer, pappas syskon med respektive, pappas kusin med familj, Adam, och nettan, det kommer verkligen bli mysigt, jag har dessutom skrivit ut alla bloggar jag skrivit under detta år som handlar om pappa och min sorg, som ett minne och då kan de även känna vad jag gått igenom detta året, många av dom är äldre och har säkerligen missat en del bloggar,så de kan vara fint för dom att ha i handen och läsa även fast de kommer bli tungt, som ni vet har jag skrivit väldigt mycket, tunga saker, med mycket minnen, tror tom, att ni kunnat skapa er en fin bild av någon som ni inte känner..


 

tack för all omtanke, ni som messat, och ni som skrivit på facebook. tänd gärna ett ljus ikväll om ni kände min pappa...

 

kärlek//johanna