Tänker så mycket på pappa, blandade tankar, vackra minnen, roliga minnen,men framförallt just nu minnen som jag aldrig fick uppleva, Jag tänker på bröllop,just nu vet jag inte ens om jag någonsin vill gifta mig, mitt livskärlek kommer inte föra mig till altaret, det gör ont, även om det är så jag känner nu så vet man aldrig vart de slutar, ja menar han hade vart så stolt att inte bara sett sin dotter spela fotboll utan att få se henne i den vita skruden utan dubbar skrubbsår blåmärken och istället vit klänning utan glidtacklingsmärken.

Mina barn kommer heller inte få uppleva sin morfar, som skulle ha köpt godis på vardagarna i smyg, sparkat boll med, kastat upp i luften, vart stolt över..

Hittade en fin men jobbig låt som väcker så mycket känslor, hon sjunger om när hennes pappa sprang jämte henne när han skulle lära henne cykla JAG MINNS DET SOM IGÅR på min rosa cykel, hon sjunger om just de jag nämde ovan med sitt bröllop, då grät jag som ett litet barn här i bussen till Malmö, de gick liksom inte att hålla inne och jag vill de inte heller för den delen, sen sjunger hon om när han låg på sjukhuset, och de träffade mig ännu hårdare, när hon sjunger om han i slutet så var de precis de jag sa till pappa innan han somnade in jämte mig och mamma

-Du kan släppa taget nu

- Jag älskar dig

lyssna på denna vackra låten…..så förstår ni mig!

Kärlek/johanna